Fy faen vad jag hatar att ha borderline.

Just som rubriken lyder.
För mig är det så att när oväntade saker inträffar i relationer runt omkring mig så däckar jag direkt, tänker att det är mitt fel, och plupp, gissa vad?
Självmordstankarna dyker upp som ett brev på posten. Eller, men det är sällan, så skär jag mig. Men det är förenat med nytta då jag har små godartade fettumörer sk. lipom på armarna. Så jag skär ut en sådan, och känner mig duktig för att jag sparat 120 spänn på vårdcentralen.

Knäppt, javisst.

Men, nästan värst är känslan av tomhet, som bara jagar och jagar, det finns inget som kan fylla det. jag vet inte om det är en längtan eller något annat, men otäckt är det. det är när tomheten tar över mig som jag bara vill dö.
Nåväl, lyckligtvis dämpar de antidepressiva detta en hel del, men inte alltid, och jag vet direkt på morgonen att; shit, idag är en tomhetsdag.
När det blir så kan jag lugnt " sova" ( det är ingen riktig sömn) i två,tre dygn. En verklighetsflykt.

Impulsiviteten är bättre med antideppet också, gudskelov, men dyker upp ibland.

Fy, jag önskar ingen detta. Det är så fruktansvärt jobbigt. Panikångest och annat med.

Ni andra bL får gärna fylla på i tråden, vad har ni mest problem med?

Just nu heter min diagnos instabilpersonlighetsstörning, depressioner.
Jag struntar i vad det heter, jag vet bara att det gör ont.

Läsa om våldtäkter uuuhuhuh
Som nu på aftonbladet, ung flicka, fan vad dåligt jag mår :S

Jag har också Borderline. (+ depression, ätstörningar och paranoida drag)

tar också antidepressiva som hjälper mig mycket och jag mår mycket bättre idag än vad jag gjorde för två år sedan, men det är fortfarande ett helvete. det värsta är att jag inte kan få någon att förstå varför jag måste ha saker på ett visst sätt, varför jag är ledsen och hatar mig själv, varför jag inte litar på människor osv.

jag har en hel del tvång som även påverkar min omgivning, tex är jag maniskt fixerad vid tid, som resten av världen tycks se som en kvart hit eller dit. när någon är 5 min sent är det ett svek för mig och jag blir med en gång rasande och ledsen.

jag glömmer aldrig och jag förlåter aldrig även om det just rör sig om 5 min försening eller annan "struntsak". folk kan inte ens hålla en tid och de förväntar sig att man ska lita på dem?

Jag bad om andra BL:S syn på saken. Inget annat. Men det missade du kanske?
Du missade att jag skrevom relationer också.

Gå till skamstruten utan att passera " Gå".

"Ni andra bL får gärna fylla på i tråden, vad har ni mest problem med?"

Hej jag har mest problem med våldtäkter på unga tjejer för min syster blev sexuellt utnyttjad i år av närstående person. Vilket jag visste om men våga inte göra ett skit åt saken. Och varje gång jag hör om något sådant känner jag ångesten över hur feg liten skit jag var. Men helt rätt jag ska gå vidare försöka inte älta i det på pissiga trådar på FB.

Då ber jag dig om ursäkt, du uttryckte dig inte såpass ordrikt i ditt första inlägg.

Hade precis sett atirkeln, sen tråden.
Skrev bara ner det jag kännde, my bad, Ignonera det då och se mitt andra inlägg som svar på din fråga.

Vad är borderline? Hur vet man om man har det?

Detta är ett publikt forum, vem som helst får posta i dessa trådar och börjar du grina för det kanske du borde sluta skapa trådar?

http://sv.wikipedia.org/wiki/Borderline


Nu har väl antagligen din(a) terapeut(er) sagt det till dig, men man kan ju faktiskt inte rå för omständigheter som ligger utanför ens kontroll, t.ex.; tunnelbanor, andra trafikanter, väder etc.

Sant. Vad som också är sant är att jag får grina av mig här, eller hur?

Har visserligen inte BL, men jag vet vad det är och hur pass jävligt det kan vara, dels genom jobb, dels genom anhörig som har det.

Jag vet att det är en klen tröst, men jag hoppas du mår bättre snart...