Grandiosa krigsskildringar som inte är romantiserade. Tolstoj heroiserar inte Napoleon och kriget så som hans samtida gjorde. Det finns inga hjältar i krig. Det är inte män som Napoleon som styr historien, den styrs istället av ett irrationellt öde.
Det enorma persongalleriet. Det ryska
folkets förhärligande. Tolstoj sympatiserar med den
enkla människan, inte med generalerna och societeten.
Balansen mellan krig
och fred. Monumentalmålningen av tre generationers öden.
Lite kuriosa som jag har postat i en tråd tidigare.
Citat:
”The other thing that makes me nervous about the idea of orthographic reform is the story of Tolstoy’s War and Peace. It doesn’t translate like that at all, and even most Russians don’t know it! Tolstoy’s novel was named “Война и мір” (that is, “War and the World”), not “Война и мир” (“War and Peace”), but the words “мір” and “мир” came to be written identically after the Revolution.”