Småparanoid, mörkerrädsla, liten depression med mera

Vet inte om jag lagt detta i rätt del, men jag hoppas det.

För snart 1½ år sedan slutade jag ta droger, förutom de vanliga alkohol, koffein och nikotin. Jag hade tagit droger under nästan ett års tid, vilket kan tyckas lite för många kanske. Intaget var intensivt av framförallt alkohol, salvia och 4-aco-det. Nu kommer många säga men det där är väl inte så farligt, men i mitt fall så har det gjort mitt liv till ett helvete.

Allt började med en depression vilket ledde till överdrivet drickande. På det här kom jag i kontakt med droger. Framförallt salvia och 4-aco-det var intressanta för mig då jag fick "komma ifrån" min verklighet. Till slut rökte jag salvia varje dag och använde alldeles för mycket 4-aco-det. Tillsammans med de redan nämnda så rökte jag hasch ett antal ggr, blandade diverse tabletter med alkohol och kunde/ville inte kontrollera situationen. Under denna tiden upplevde jag många dåliga trippar som (antagligen i samband med depressionen) har lett till mitt nuvarande tillstånd.

Jag klarar inte av mörker, trots att jag egentligen vet att det är ofarligt. Men i min hjärna så målas helvetesbilder upp, jag tror att allt möjligt finns där. De få ggr jag varit tvungen att försöka sova i ett mörkt rum har lett till hjärtklappning, känslan av att jag kommer att dö, ja mer eller mindre som panikångest. Till en början hade jag enorma synstörningar, väggar som rörde sig/andades, motiontrails, färgstörningar osv. Dessa har till större delen, vad jag vet, avtagit. Men jag är inte längre säker på om allt jag ser är vad det egentligen är.

Jag trodde att jag skulle klara av att bo på egen hand igen nu och har flyttat. Men allt har förvärrats. Så jag tänkte att den här gången måste jag ta saken i egna händer och inte bara låta det gå, isf vet jag inte vart mitt liv kommer ta vägen. Så jag berättade allt som det var för min mor som känner till allt om drogerna, depressionen osv. Så nu kommer jag att få hjälp iaf.

Nu till min fråga(ber om ursäkt för att det blev lite långdraget, men det kändes som att bakgrund var nödvändigt). Vad kan jag förvänta mig nu? Vad för hjälp är det jag kommer att få? Kan man göra ngt åt mitt tillstånd, åtminstone mildra det?

Tack till er som läst igenom allt det här.

Det hela blev bara värre under natten. Kunde inte ens lägga mig ner i min bäddsoffa till en början(den har tre fönster bredvid sig) utan var tvungen att sitta i änden längst bort från fönstrena för att ens kunna sitta där. Tryckande känsla i hjärttrakterna(som sitter kvar nu med), synstörningar som kommer tillbaka.

Är det som jag tror att det här grundar sig i drogerna? Annars vet jag inte vad det är som händer.

Sen har jag fått tillbaka samma känsla som jag fick när mina panikångestattacker gick över, att jag bara inbillar mig, att jag undermedvetet bara söker uppmärksamhet, att mina problem inte är som jag framställer de. Är det här vanligt? Det gör det problematiskt för mig att söka hjälp, men min mor vet ju om allt det här och ska följa med mig så hela sanningen kommer fram.

Hej easy dog,
Låter jobbigt som tusan. Du undrar om drogerna ligger bakom. Det är svårt att veta men Du säger samtidigt att Du tog drogerna för att komma ifrån verkligheten så jag gissar att Du inte mådde jättebra innan dem heller.

Droger kan iofs skapa depression eller ångesttillstånd. De kan också bli "droppen som får bägaren att rinna över", dvs utlösa ngt som låg under ytan. Alkohol är en välkänd orsak till depression.

Av panikattacker är det vanligt att man under attacken upplever förändringar i synintryck, ex perspektivförskjutningar, krympande rum etc.

Dödångest då man skall sova är också vanligt symtom på ångest.

Vad bra att Du talat med Din mamma, det ökar chansen att Du tar tag i det hela. Kanske räcker det med att Du får psykoterapi, kanske föreslår läkaren att du tar medicin en period. Jag tror dock, utifrån de symtomen Du beskriver, att Du skall säha att Du är mkt intresserad av psykoterapi, framförallt KBT. Det brukar ha bra effekt vid ångestbesvär.

Det går att bota de här symtomen. Kanske kommer Du sedan bli nyfiken på vad som ligger bakom.

Tack för ditt svar. Medicin är inget som ligger på min önskelista direkt. Det beror ju förståss på, sålänge som det inte förvärrar situationen. Men hoppas kunna lösa det utan medicin, kanske på sin höjd ngt för att somna till en början(går ju trots allt på komvux och behöver ha sömn).

Och nej, jag mådde inte super innan drogerna. Jag hade en ganska rejäl depression. Men allt förvärrades desto längre drogerna användes, sen var det ett helvete ett tag efter jag slutade. Sen var det enda som var kvar min mörkerrädsla. Kunde utan problem somna bara jag hade min datorskärm igång. Men nu måste jag ofta som sagt trötta ut mig rejält och somna av utmattning. Idag känns det iaf bra dock. Även fast promenaden hem från morsan var ett helvete som vanligt(mörkt ute när jag gick) så känner jag mig lugn idag.

Men bara för att jag känner mig lugn idag så innebär det inte att det håller i sig. Att jag inte klarar av mörkret utan måste ha ljus/ljud för att sova är ju inte heller särskilt normalt. Ska bli skönt om man kan få vara "Normal" sen igen.

KBT? Kognitiv beteende terapi om jag inte har helt fel. Har hört att detta ska vara väldigt effektivt.

Det här är ett långskott men kanske känner du igen dig?

http://www.flashback.org/showthread...highlight=HPPD

http://www.flashback.org/showthread...highlight=HPPD

Finns flera trådar om ämnet om du söker på HPPD. Nu menar jag inte att skrämma upp dig men ibland kan det vara skönt att känna igen sig i något.

Jo jag misstänker att det är en grej jag har/har haft. Men nu är det ju nere på en mild nivå(med sina uppgångar ibland) tack och lov. Man vänjer sig vid det när det gått ner i styrka.

Såvitt som jag förstått blir man aldrig av med det helt och hållet. Men jag har inga planer på att inta psykedelia igen, så det är inte så farligt om det stämmer.