Ja alltså problemet är ju att allmänläkarna (husläkare/familjeläkare = de som jobbar på vårdcentralerna) har sån oerhörd press på sig från Socialstyrelsen att inte skriva ut för mycket narkotikaklassade och/eller beroendeframkallande preparat. Det gör att de håller tillbaka med receptblocket, de flesta av dem. Några är dock mycket frikostiga och skriver ut åtminstone tramadol eller citodon/panocod. Scolios är ju inte någon inflammation över huvud taget, så Voltaren är ju helt fel medicin att ge, men skriver de ut ett kodeinpreparat så får de ett ansvar på sig och undviker därför i största möjliga mån att skriva ut smärtstillande som är beroendeframkallande och som man kan berusa sig på framförallt.
Av någon anledning så är de flesta dock mycket frikostigare med tramadolpreparat än med kodeinpreparat. De har fått för sig att de skulle vara mindre beroendeframkallande och svårare at bli hög av. Ur beroendesynpunkt så är tramadol mycket svårare att sluta med om man blivit fysiskt beroende än vad kodein är, det säger läkarna på Beroendekliniken där jag går.
Men det är troligtvis på grund av att tramadol inte är narkotikaklassat som läkarna känner att de inte riskerar att få kritik av Socialstyrelsen. Sedan 1 juli i förra året (2005) så registreras alla receptbelagda mediciner man köper på Apoteket också i ett led att dels ha koll på hur mycket medicin svenska folket äter, men även för att lättare kunna upptäcka läkare som skriver ut för mycket narkotikaklassad medicin och för att kunna upptäcka patienter som hämtar ut väldigt mycket sådan medicin. Det är storebrors samhället över alltihop. Vi får väl va glada om vi får ut värktabletter när vi får cancer i fortsättningen. Nej då, så cyniskt är inte samhället.
På akutsjukhusen är de mycket mer medgörliga med att skriva ut smärtstillande om man har ont även om den har en triangel på sig och är beroendeframkallande. Sen kan ni veta det att privatpraktiker har läkare som är mycket mer frikostiga med receptblocket. Jag har ganska stor erfarenhet av primärvården (och akutsjukvård också) trots min ringa ålder på 23 år.
Man kan inte dra alla läkare över en kam. På vissa vårdcentraler kan det skilja sig enormt från läkare till läkare vad det gäller acceptans att skriva ut nått "kul", som ni uttrycker det
Ni har rätt att välja läkare själva. Ni är heller inte bundna att ta en läkare på den vårdcentral som ligger närmast där ni bor. Ni kan välja fritt, så gillar ni inte en, byt bara! Det bästa är om ni går till privatpraktiker, för priserna är ändå desamma inom samma landsting. Så mitt råd är att satsa på en läkare som jobbar på en privatpraktik. De är generellt sett mer måna om sina patienter och lyssnar mer. Det är inte så konstigt egentligen. De har mycket bättre lön, arbetstider och har inte häcken full hela dagarna, vilket gör att de trivs bättre på sina arbetsplatser och därför engagerar sig mer i sina patienter.
Jag hade en husläkare i Västerås som jag kunde ringa till dygnet runt. Hade jag problem så fixade han det på en gång. Han fixade recept på Stesolid mitt i natten på en lördag. Fick gå till lasarettet i Västerås och hämta där.
Det finns alltid specialare. Jag har stött på många ruttna läkare i mina dagar, men av 10 stycken har jag träffat 4 bra, varav 2 var så bra att man skulle kunna umgås med dem privat för att de var så schyssta.
Man märker också ganska snabbt på läkaren var han/hon har för attityd till narkotikaklassade/rusgivande/beroendeframkallande mediciner. De kan ställa massor av frågor innan de väl skriver ut, det är de skyldiga att göra, men när väl den processen är över så kan ni få ut alla möjliga narkotiska preparat.
Jag tänker inte hålla en kurs i hur man enklast gör för att få ut rusgivande preparat, har fått PM om hur man ska göra för att få ut "nåt kul" osv, men det är inte svårare än att vara ärlig med sina smärtor/psykiska besvär och har man inga o bara fiskar efter rusgivande mediciner då måste man va bra på att ljuga och överdriva tex sin depression elller värk så man inte går därifrån med ett recept på Cipramil, Atarax och rabatterad Alvedon!