Effektivast behandlig av borderline?

Som rubrik. Vilken är den metod som visat sig fungera bäst mot den typ av störning?

Jag tror att det är psykoanalytisk terapi enligt Kernberg som kan åstadkomma störst förändingar.
DBT talas det mycket om, men jag har tyvärr vissa tvivel, även om metoden visat sig på viss styrka.

Är det inte psykoanalys som tar otroligt lång tid?

DBT, är det dialektal-någonting? Och vad går det ut på kort?

Jag har läst någonstans att höga doser venlafaxine, alltså Efexor, skall ha någon form av påverkan vid borderline. Men det rörde sig om doser i 450-600 mg dagligen.

Kan ha varit på sidan:
http://www.biopsychiatry.com/venlafaxine.html

Men botar det störningen? Kan man överhuvudtaget bota en störning?

Borde inte biverkningarna bli helt galna?

KBT eller liknande är nog det enda som fungerar i längden.

Nej, personlighetsstörningar går inte att bota. Däremot så kan man mildra symptomen.



Jo, det är det som är problemet. Jag har själv hamnat på IVA, efter att jag intoxikerat mig med Efexor.... Dödligt högt blodtryck >(300/210) samt risk för hjärtkollaps.

Varför? Tja, jag mådde piss... En del skär sig i handlederna, m.m. Ville väl väcka uppmärksamhet eller nått....

Fy helvete vad sjukt.

Hej,
Dialektisk Beteendeterapi som kommer från USA (Marsha Linehan) är en kombination av flera tekniker. Klienterna har dels individuell terapi, dels gruppsamtal samt färdighetsträning. Den modellen har de mest lovande siffrorna hittills. Kernbergs modifierade psykoanalytiska terapi vet jag inte mycket om mer än att den också verkar vara lovande. Den modellen ska användas på ett nyöppnat border-line team anlutet till Huddinge psykiatriska klinik.
Läkemedel har liten till måttlig effekt för de flesta. Antidepressiva av SSRI-typ kan ge minskad nedstämdhet, stämningsstabiliserande medicin kan minska impulsgenombrott.

Nä, personlighetsstörningar går inte att i vanlig mening bota. Det är ju hela ens personlighet det gäller. Däremot kan man genom ökad förståelse om hur man fungerar, ökad kunskap om sina reaktionsmönster etc kompensera för de problem man har och därigenom få ett bättre liv. En enkel sak kan ju t ex vara att man undviker alkohol/droger om man upptäckt att det är då man blir självdestruktiv.

Det är en modifierad version av psykoanalytisk terapi. Som på vissa punkter är lik DBT behandling. Jag har sett patienter som blivit "botade" från sin störning efter sådan terapi, dock tar den lång tid ofta uppåt 5-10 år.

DBT är en terapi som utförs av två terapeuter.(som ovan sagts) Dels en kognitiv terapeut, dels en färdighetstränare som lär patienten fungera bättre. Denna terapi brukar ta kring 2 år. Jag har träffat patienter som blivit behandlade av denna metod, visserligen mår de mycket bättre. Dock anser jag att det fortfarande har en borderline-personlighetsorganisation, men de har lärt sig hantera sina symtom bättre.

Som tidigare sagts är det mycket svårt att påverka personligheten, men det går, på lång sikt. Faktorn som(enligt mig) är avgörande är patientens egna motivation samt terapeutens uthållighet.

Där har du fel och det vet jag av egen erfarenhet.

personlighetsstörningar är ett felinlärt mönster som inte skyddsmekanismerna löst på korrekt sätt,det beror oftast på dysfunktionella föräldrar(vilket vi alla har på olika sätt och nivå) eller om en livskris inte löses på korrekt sätt,resultat blir antingen med att reagera på fel sätt vid liknande situationer i framtiden eller helt enkelt undertryckta och hindrar den personliga utvecklingen då personen antingen blir väldigt defensiv och känner sig hotad för jagets sätt att hantera situationen saknas.

psykoanalys?kommer inte både dbt,kbt och borderline begreppet från den dynamiska grenen? ok,freudianskt skulle väl bordeline kopplas till en störning under den anala fasen,men psykoanalysen har jag för mig inte kan förklara BL på ett bra sätt.
kbt är den metod som tar lång tid på BL´s och oftast på dom med mindre störning.

Dialektisk beteende terapi går grovt förklarat ut på lära patienten hantera symptomen,att själv kunna reflektera över det onormala i beteendet,dom får tanke modeller att använda innan det blir "blackout".
Man söker inte efter den utlösande händelsen utan man mildrar symptom och i vissa goda fall lär sig personen att hantera skam,man börjar med mjukt sen ökar man försiktigt utmaningen mot störningen.

en borderliner har kommit halvvägs när dom till sist säger nej till någon för att dom inser att dom inte orkar och är värda att säga nej.

när det fungerar ska det dominanta jaget kunna utvecklas självt när det får handskas med misslyckanden,det tar lång tid att ta igen.

när dom kommit dit brukar dom oxo kunna hantera att andra gör misstag,att det inte finns svarta och vita(onda eller goda) utan att alla är bara olika grå även dom själva.men visst berg och dala bana är det fortfarande,bara mer sällan,kortare blackouter,och mindre provoceringar.