Hur blev du revisionist?

Majoriteten av de som inte är revisionister kan man nog gissa har fått sina åsikter från skolan/samhället på ett eller annat sätt men vad är det som fått/får vissa att bli revisionister?

Jag antar att ingen blir revisionist över en natt men vad var det som satte igång det hela?

Läste du en bok eller såg en film?
Var det någon du känner som berättade om det?
Är din familj revisionister och du hade det som en del av din uppfostran?
Gjorde du en resa? Kanske till Israel, Amsterdam eller något läger i Polen?

Jo, jag blev revisionist över en natt. Jag råkade av en slump surfa in på (Jag tror att det var den gamla CODOH-siten, Committee for open debate on the holocaust). Det var väl en 3-4 år sedan.

Jag började läsa och har inte slutat ännu. Under de efterföljande veckorna så plöjde jag materialet på VHO, AAARGH och CODOH, som en besatt under all vaken tid.

Jag minns att jag befann mig i ngt som kan liknas vid ett chock-tillstånd. Gick runt i lägenheten skakandes mitt huvud mumlandes: Det kan inte vara möjligt? Förintelsen en bluff?

Numera är jag lyckligt deprogrammerad från holocaust indoktrineringen.

Efter att i flera år med vänner ha diskuterat det ensidiga i att enbart Hitler skulle vara en megaloman idiotisk statsman så var det som slutligen fick mig att öppna ögonen för att något inte stod rätt till med den officiella Förintelseversionen det häfte som delades ut gratis i skolor; ”Om detta må ni berätta…”. Jag och flera av mina vänner tyckte att nu börjar det bli för mycket påminnelser om de stackars judarnas lidande under nazitiden för att det ska stå i riktig proportion till verkligheten.

Och det som slutligen fått mig övertygad om att inga massgasningar ägde rum är faktiskt till största delen det digra revisionistiska material som presenterats här på FB!

Bra tråd!

Själv blev jag revisionist för ungefär två och ett halvt - tre år sedan (jag är nu någonstans i tjugoårsåldern). Jag har alltid varit mycket historieintresserad och läst det mesta jag kommit över, särskilt böcker om 1900-talshistoria. Den första gången jag hörde talas om revisionismen var väl i samband med Faurissons Stockholmsbesök, men vid den tiden tänkte jag inte mycket på det, antog väl att Faurisson bara var en knasig nynazist (såsom det utmålades i media). Jag hade läst i läroböcker och i andra historieböcker om "Förintelsen", men hade aldrig ägnat en tanke åt att det kanske var något som inte riktigt stämde med det hela. Standardverken om Förintelsen hade jag på min höjd ögnat igenom. Jag var, som de flesta är, nöjd med "vissheten" om dessa "ovedersägliga" grymheter såsom alltsammans presenterades i media, läroböcker och populärvetenskaplig litteratur.

Under sena gymnasietiden och början av min tid som student kom jag att känna mig alltmer desillusionerad. Eftersom jag alltid varit något av en outsider så har jag aldrig fäst mig mycket vid allmänhetens demonisering av olika grupper med avvikande åsikter i diverse frågor. När jag märkte att "förnekarna" uppenbarligen var den mest demoniserade gruppen av alla började jag undra varför. Det slog mig efter ett tag att jag inte visste vad exakt det var de hävdade, att jag aldrig hade gått chansen att höra deras argument. Så en dag surfade jag in på en revisionistisk sida (minns inte vilken). En del av det jag läste föreföll mig mindre övertygande, en del kunde jag inte bedöma eftersom jag saknade tillräckliga kunskaper om ämnet ifråga, men ändå fanns där tillräckligt mycket övertygande argument för att mitt intresse skulle väckas. Även för någon med så lite tilltro till överheten som jag själv kom det förstås som något av en chock detta, att revisionisterna inte var de dreglande dårar man lärt oss att tro, och att bevisläget för "Förintelsen" ser ut som det gör. Efter att så ha läst Grafs "The Giant with the Feet of Clay" och några andra böcker i Holocaust Handbooks-serien var det redan för sent - jag hade blivit en hopplös, genomond kättare.:evil: Och här har ni mig.

Jag hoppas att min relativt ringa ålder skall göra det möjligt för mig att överleva denna groteska mytbildning som är "Förintelsen".

Jag tror inte att jag kvalar in som revisionist, men frågan är så bra och jag går ju inte rakt av på den offentliga versionen heller. Hela själva idén med att välja mellan två färdiga historiepaket stör mig något kopiöst. Accepterar man den ena så förnekar man helt den andra och vice versa och det i sig gör ju den som valt lika inbilsk som den som valt den andra versionen.

Själv läser jag mycket böcker och det var när jag började bläddra i utländsk litteratur samt litteratur skriven av "icke-godkända" författare som jag började inse att något inte stod riktigt rätt till. Samtidigt blev jag äldre och - faktiskt klokare, och insåg att även nassarna var människor och inte monster och att demonisera ett helt folkslag låter minst sagt konstigt... De var väl vanliga grabbar de med, om än i en ovanlig situation.

Jag har inte heller snöat in på andra världskriget och judeutrotningen, utan hittar olika sidor av historien när det gäller flera andra händelser under andra tidsepoker, vilket i sig ger stöd till att den ena versionen sällan har ensamt rätt. Oftast hamnar det väl någonstans mitt emellan de olika versionerna.

Jag läste åtskilliga böcker (Rassinier, Butz, Stäglich osv.) och ett antal årgångar av Journal of Historical Review; detta var i början av 90-talet, efter att jag läst mycket av den officiella versionen om "Förintelsen". Sedan har jag låtit frågan vila i ett antal år, tills jag av en slump började diskutera saken på Flashback för ett år sedan ungefär, och därmed fann anledning att orientera mig i mycket av den senare revisionistiska forskningen.


Nej, medias hatkampanjer mot Faurisson et al fäste min uppmärksamhet på dessa "nya kättare", som tydligen hade så farliga åsikter att de måste förföljas av en samfälld, förbittrad offentlighet.


Nej.


Nej, inga resor har bidragit till min vägran att acceptera indoktrineringen om "gaskammarna" och "sex miljoner mördade judar".

Helt underbart att få svar, tycker att ni svarat bra och det har hjälpt mig lite att förstå hur och varför ni skaffat er en bild av historien som är så olik min egna.

OBS OBS nedanstående skrev jag bara för att beskriva varför jag inte fördjupat mig mer och är inte en början på någon annan diskussion.

Själv har jag inte energi eller ett tillräckligt intresse att gräva så mycket i det, det är ju självklart att det är den vinnande sidan som bestämmer hur historien skall se ut. Så har det alltid varit och kommer förmodligen alltid vara, personligen så ser jag inte så många offer i just det här fallet. Den som inmundigar den informationen som samhället matar oss med kommer förmodligen må lite illa och inte få egna ideér om att göra liknande saker. Historien är ju till för att hjälpa oss att inte begå samma misstag igen, så länge den fungerar som det så är det inte så viktigt för mig om den är 100% korrekt vad det gäller siffror och procentandelar.
Svårt att förklara hur jag menar men jag försöker med ett något långsökt exempel:
Om jag var en seriemördare som mördade för att det är skoj men som i framtiden beskylls för att bara ha dödat folk med långt hår så gör det inte mig så mycket om den felaktiga historieskrivningen åtminstone hindrar folk i framtiden från att begå seriemord med långhårighet som motivation.
Jag tycker naturligtvis att det är viktigt med sanning men om en lögn hjälper mer än den skadar så har jag inte lika stort intresse i att tvinga in sanningen i alla "förlorade" själar.

Tack själv för att du tog initativ till tråden.


Nu blir visserligen följande lite ot:

Historien är inte "till" för någonting eller någon.
Historieskrivning skall inte, bör inte ta några moraliska eller ideologiska hänsyn. Historieskrivning bör innebära att man rekonstruerar det förflutnas skeenden så objektivt och sanningsenligt som möjligt, efter så tillförlitliga fakta och bevis som möjligt.

Vad du menar är alltså att det inte spelar någon roll om världen ljugits rätt upp i ansiktet i över ett halvt sekel, bara för att ett avslöjande av lögnen skulle uppenbara sanningen?

Om vi nu ponerar att vi revisionister har rätt - spelar det ingen roll för dig att tyskarna i generation efter generation tvingas be om ursäkt och späka sig för brott deras förfäder inte begått? spelar det ingen roll att ett folk, palestinierna, fördrivits från sitt land och dagligen utsätts för skändligheter till följd av en myt? spelar det ingen roll att hundratals miljarder dollar gått ner i fickorna på en människorättsförbrytande och aggressiv-expansiv skurkstat på grund av en myt?

Borde lögnen upprätthållas bara för att det skulle obekvämt för vissa judar om sanningen kom fram? Om vi fortfarande ponerar att den revisionistiska positionen är korrekt - du tror inte att judarna m.fl. skulle hamna i en mer prekär situation ju längre lögnen underblåstes?

Tror du att folk skulle gå och bli nazister bara för att sanningen om "Förintelsen" kröp fram? Är det kanske "farligt" för folk att tänka utan frälsningsmyter och illusioner?
Skall man nonchalera sanningar bara för att de är obekväma och politiskt inkorrekta? Hur kan någonsin en lögn vara till nytta i slutänden?

Bör revisionisternas verksamhet illegaliseras - som i Tyskland, Österrike, Schweiz, Polen, Frankrike med flera länder - bland annat kanske just därför att "risken" finns att revisionisterna har rätt? skall det bli som i Tysklands rättssalar, där "sanningen inte är något försvar" och semireligiösa dogmer om "6 miljoner mördade judar" upphöjs till ovedersägliga, uppenbara faktum (för att "alla vet att det är så"). Är kanske revisionister ännu mer "farliga" om det skulle visa sig att de har rätt? Är sanning något farligt? Hur kan en sanning ens vara ond eller god?

Eftersom denna tråd rör hur folk blivit till revisionister kan vi kalla detta en tankeställare till dig snarare än frågor i en debatt.

Läs gärna också på vad revisionisterna hävdar innan du eventuellt dömer ut oss:

http://vho.org/dl/ENG/loth.pdf
http://vho.org/dl/ENG/dth.pdf
http://vho.org/dl/ENG/trr.pdf
http://vho.org/dl/ENG/t.pdf
http://vho.org/dl/ENG/ccm.pdf
http://vho.org/dl/ENG/

och många fler böcker på: http://vho.org/dl/ENG.html

Topic är alltså en fråga till de som vill kalla sej revisionister - hur de kommit till den ståndpunkten.

Topic är inte bibel-revision, diskussion hurvida revisionister bör kalla sej något annat eller om revisionister har rätt eller fel.

OT raderat.

/Mod

Om nu revisionist-jävlar som ”Faurisson m fl döljer sig bakom avatarerna”, då blir det väl väl så ”rätt i rubriken till den här tråden”?

Såna som Faurisson ”m fl” forskar (förhoppningsvis) bland grundmaterialet och drar egna slutsatser…väl?

Eller kanske inte revisionist-jävlar HELLER forskar så (som riktiga revisionister ska)?

Surfade redan Rassinier, Faurisson m fl runt på olika revisionistsidor och forum och tog del av färdigtuggade teser?

Fan vet…

Fast groovesnus menar väl nåt annat, kantänka. Han(?) menar att ”avatarerna” surfar runt på olika revisionistsidor och forum och tror att dom är ”Faurisson m fl” genom att tugga vidare på dessas teser – fansen döljer sig bakom revisionist-jävlarna...och inte tvärtom(??? Fast jävlarna kanske ligger bakom fansen?)

Detta vore väl raka motsatsen till revisionism, kantänka. Testuggande brukar tillskrivas ortodoxier. Vore avatar-bakomvararna äkta revisionister skulle dom sluta tugga och istället börja revidera sig själva och varandra…


Hur skiljer sig revisionisten från andra forskare i så fall? Kanske inte alls?

En forskare/historiker/vetenskapsman är väl en som (förhoppningsvis) forskar bland grundmaterialet och drar egna slutsatser.

Det låter väl lika bra som det låter självklart.

Alla forskare/historiker/vetenskapsmän är alltså revisionister, ”förhoppningsvis”!

Kanske några är mera revisionistiska än andra, eller kanske alltför revisionistiska, eller kanske inte tillräckligt revisionistiska (de reviderar inte sig själva)?

Så brukar det vara med honnörsord – för mycket eller för lite av det goda skämmer allt.


http://sv.wikipedia.org/wiki/Revisionism
http://sv.wikipedia.org/wiki/Historierevisionism

Groovesnus trodde, som sagt:


Varför måste man förbjuda nåt som verkar så bra?

Därför att det finns grundmaterial som inte tillåter forskning med egna slutsatser? Det som Deborah Lipstadt kallar ”real history”?


Informations-status och intellektuella privilegier hotas om revisionismen går för långt.

Om man faller offer ("fall prey") för Flashbacks programförklaring BLIR man revisionist!!

Tog inlägget 25 minuter att skriva eller tyckte du det var on topic?

Varför ”eller”?


Lögnen kan hjälpa oss mer än den skadar, med det som historien är till för?


Är det därför historien självklart ser ut som den vinnande sidan vill? Den hjälper oss alla att inte begå samma misstag igen, om den är tillräckligt lögnaktig?


Dom som anklagas för att ha seriemördat "för att det är skoj" kanske ser sig själva som offer för en lögn?

Men eftersom offren för lögnen inte är tillräckligt många för att hindra den vinnande sidan att bestämma hur lögnen ska se ut, så kan den hjälpa oss att inte begå samma misstag igen?

Vilka misstag?

Hur som helst – du har oförhappandes(?) gett den bästa inblicken hittills i vad är det som fått/får vissa att bli revisionister av historielögnerna.

On topic, indeed!