Egoism- Den härskande filosofin!

Jag vill påstå att egoism är den filosofi som alla människor av alla kulturer och samhällsskikt lever i.. I men inte efter.. I allt man gör kan spår av egoism urskönjas.. Ofta vagt men i vissa fall otroligt starkt.. Jag vågar påstå att det enda som talar emot att egoismen vore allas filosofi är martyrer.. Dom agerar efter en stark övertygelse och får inte skörda frukterna av sitt handlande.. Religiösa martyrer dock kommer ju till himlen eller vart dom än kan tänkas vilja..

Meningen med den här tråden är att jag vill veta om nån inte är egoist och att den kan styrka påståendet isf..

Mvh
LLanowar

Idén om att alla är egoister oavsett hur mycket de gör för andra grundar sig mig veterligen i den kristna idén om altruismen som något som i princip ska skada en själv men hjälpa andra. Om man får ut minsta glädje eller tacksamhet från dem man hjälper anses man vara en lika god kålsupare som vilken osnuten egoist som helst. Det är förstås ganska barockt och världsfrånvänt. Oavsett anledningen till ens handlingar får de trots allt olika resultat, och det är på den nivån man får döma dem, enligt mig.

jo det är sant.. en annan tanke ajg har är denna.. egoism och utilitarism torde ju vara motsatser men det görs aldrig några rent utilitaristiska handlingar ju.. man räknar in sig själv i den massan som lyckan ska maximeras för.. och när motsatser tar ut varandra är en grej men när dom innefattar varandra.. vad är det då?

"Varje man gör allting han gör för sin egna skull hela tiden,även om hans val inte är fritt."

Vi borde reda ut begreppen lite. Jag tror inte du menar "filosofi", snarare något i stil med "oundviklig livsfilosofi". Du menar alltså att oavsett om det känns som att man gör en handling för att en annan människa ska må bra, så är alla handlingar egoistiska eftersom man mår bra av att hjälpa andra. Om vi utgår från att detta stämmer och kollar på martyrer som inte är religiösa så ser jag två möjliga förklaringar till deras beteende:

De inser att de kommer dö men tycker att det är värt det eftersom de mår så bra i det ögonblick de offrar sig för en annan människa.

eller

De har inte insett vad döden innebär eftersom det är ganska svårt för en vanlig människa att tänka sig hur det är att försvinna för evigt.

Allt är egoistiskt
För t.ex. man kan tro att när man ger bort nåt är inte detta utav egoism utan av nåt annat. Asså man ger bort nånting för att det kan vara sjysst och då känns det bättre för en själv.
Man kan kalla just detta för självtänkande om man vill tycker jag

vet inte om jag skulle vilja påstå att det är oundvikligt.. alla människor skulle ju kunna välja men gör inte det.. ytterst få som när deras primala begär slår in har kylan att välja nått som inte uteslutande gynnar en själv.. har ju förvisso inga egentliga belägg för det men känns ändå som det..

och vad gäller martyrskap tror jag du har rätt.. =)

för bövelen, läs det makehaste skriver här:


helt rätt. oavsett ens motiv är det ens handlingar som betyder något.
en missionär gör säkert mer nytta än en stekare på stureplan även om de båda drivs av sitt ego.

frågan var ju förvisso inte om handlingarnas effekt utan dess ursprung..

ursprung? egennyttan har alltid funnits inbyggt i organismen. helt naturligt.

hehe.. vet inte om jag är en smula lost men vad jag menade var att det intressanta är inte hur agerandet ter sig i praktiken utan snarare själva tanken som genomsyrar den agerande i själva ögonblicket..

på vilket sätt är det intressant?
hur tänker han som kastar sig in i elden för att rädda ett barn?

svar: han tänker inte, han agerar på instinkt

nåt sånt?