Astrologi - grundkurs I

Jag står inte längre ut med när okunniga antingen förkastar astrologin pga solteckens-"horoskopen" i tidningarna (som har lika mycket med astrologi att göra som Gröngölingsboken har med kärnfysik) - eller anammar den pga dess långa historia och detaljerade pseudo-vetenskapliga struktur.

Jag har alltså studerat astrologi, och har kommit fram till att nej, jag tror inte på den.

Det KAN finnas detaljer som är värda mera studier ( t ex fullmånens effekt på mänskligt beteende), och de som är astrologer kan vara seriösa och mena väl, bland de inom new-age så vanliga charlatanerna och bluffmakarna.

Alltså - för att säga vare sig ja eller nej till detta fascinerande ämne - så bör man veta vad man pratar om. Blind förkastelse eller blint tro - är mej lika motbjudande.

Därför - så tänkte jag i en (eller flera trådar) - gå genom grunderna i astrologin som den är i dag. Givetvis tolkat enligt mej.

Så, ställ gärna frågor i tråden - men SNÄLLA - börja inte diskutera hurvida detta är sant eller falskt - det kan vi spara till andra trådar. Ok?

Astrologins ursprung

Människan har alltid velat ha ordning och kunna förstå och förutspå vad som händer. Denna drift har givit oss både religion och vetenskap.

Ganska tidligt så upptäckte hon att på himlen så finns det två sorters objekt som lyser.

De som sitter fast - och inbördes är orörliga, fast de driver runt med årstiden - och som vi numera kallar för stjärnor.

De som rör sig mot denna bakgrund av stjärnor - och som vi idag kallar planeter.

Två stora och klart urskiljbara objekt är ju solen och månen.

Naturligt föll det på den tidens intellektuella, prästerna - att försöka hitta mönster i detta och genom invecklade beräkningar framspå när nästa fullmåne skedde. Eller när solen passerar någon extrempunkt på sin skenbara bana.
Och andra betydelsefulla upprepningar upptäcktes.

(Det är därför som kometer betraktas med sån fasa, de bryter dessa noga beräknade positionerna och stör himlens ordning. Och ger då logiskt upphov till tanken att de förebådar något dramatiskt, en kungs död eller ett rikes fall.)

Stjärntecken

Stjärnorna grupperades i mönster som några fantasifulla människor tyckte sig se. Och de stjärnor som då befann sig alldeles bakom planeternas banor - de fick en särskild betydelse. De ingår i vad vi idag kallar djurkretsen, eller ekliptikan. Och som första tecken utgick man i från platsen där solen befinner sig vid vårdagjämningen, eller om man så vill där solens skenbara bana skär ekvatorns förlängning i himlen.

Tyvärr är det så att denna vårdagsjämningspunkt vrider på sig, eftersom jordens lutning inte är konstant. Och numera så är alltså första tecknet en bra bit in i andra tecknet.

Olika traditioner

Numera finns det två skolor av astrologer, den västerländska (som har sitt ursprung i grekisk/persisk/sumerisk tradition) som räknar djurkretsen från vårdagsjämningspunkten och den indiska (vediska) som räknar de ursprungliga stjärntecknen.

Västerländska astrologer anger att varje av de tolv tecknen är 30 grader och jämnt fördelade. Vediska astrologer godtar både detta eller så finns det de som anger tecknen till olika bredder.

Förutom dessa två skolor som båda har solen som viktigaste komponent, så finns det de österländska astrologerna som i huvudsak utgår från Jupiters rörelse bland stjärnorna.

Även sydamerikanska indiancivilisationer och nordamerikanska indannationer har haft egna astrologiska system.

Här kommer jag att fokusera på det västerländska systemet, och i viss mån gäller det jag skriver oftast de vediska astrologerna.

Viktigaste elementen

- Solen
- Månen
- De synliga planeterna (Merkurius, Venus, Mars, Jupiter, Saturnus)
- De yttre planeterna (Uranus, Neptunus och Pluto) - som har tagits in i astrologisk tradition under 1900-talet.
- Stjärntecknen (Väduren, Oxen, Tvillingarna, Kräftan, Lejonet, Jungfrun, Vågen, Skorpionen, Skytten, Stenbocken, Vattumannen och Fiskarna)

Och man får då med hjälp av planettabeller (efemerider) som utarbetas av både astromiska observatorier och astrolger - fram ur vilken plats Solen, Månen och planeterna befinner sig i - jämfört med vårdagsjämningspunkten.

Och då kan man börja tolka - vad betyder det att Solen befinner sig i Kräftan när samtidigt Månen är i Lejonet och Venus i Jungfrun?

Här har vi alltså 10 punkter som kan befinna sig i 12 platser - vilket ger 12^10 olika kombinationer.

Nu stämmer inte riktigt detta. Merkurius och Venus kan inte befinna sig mer än max två tecken från Solen. Och de yttra planeterna rör sig mycket långsamt.

De planeter som befinner sig utanför jordens bana - rör sig ibland baklänges på himlen - detta kallas för retrograd rörelse - och anses som en försvagande effekt på planetens inflytande.

Det finns astrologer - särskilt de indiska - som har med banelement också.
T ex används ofta Månens banas skärning med ekliptikan.

Dessutom finns det de som tar med sk hypotetiska planeter, alltså planeter som inte har upptäckts, men som de har teoretiserat fram att de borde finnas.

Ytterligare är sk "Parts" - där man beräknar fram nya punkter utifrån solen, ascendenten (se nedan) och de olika planeterna, vanligt är Parts of Fortune.

Personligen anser jag att dessa extra tillskott gör antalet inblandade faktorer dels så absurd många, dels saknar all ens teoretisk anknytning till rimlighet, så jag bortser från dessa här.

Aspekter

Dessutom så kan dessa tio punkter ha inbördes relationer, dvs avstånd - som kallas för aspekter - som då kan vara följande:
- Konjunktion (0 graders skillnad, dvs de är i princip på varandra)
- Opposition (180 graders skillnad, dvs de är motsatta varandra)
- Trigon (120 grader)
- Kvadratur (90 grader)
- Sextil (60 grader)

Det finns flera aspekter som används, men dessa är de mest betydelsefulla.

Oftast antas att konjunktion innebär en förstärkning av de inblandade planeterna, opposition en försvagning. Trigon och Sextil är ett gynsamt inflytande där de ger varandra positiv förstärkning, kvadratur ett negativt.

Alltså - om Solen är i trigon med Jupiter så har man stor tur. Om Venus är i kvadratur med Mars så har man otur med kärleken.

Intressant nog kan kanske detta vara en av de få områden som faktiskt kan vara intressanta att studera statistiskt.

Nu har inte alla planeter exakt samma bana som jorden - och därför blir deras position ibland ovanför ekliptikans plan - ibland nedanför. Kallas för deklination.

Så två planeter som är i konjuktion kan befinna sig ganska långt från varandra rent observationsmässigt. Denna avvikelse från ekliptikan finns också listade i efemeriderna, och antecknas på horoskopen. Och bör tas med när man tolkar hur stark en aspekt är.

Husen

Förutom planeternas plats på himlen - som då anger vilken natur man har, så manifesteras även deras effekter här på jorden - via vad astrologerna kallar för hus.

Man tar då den punkt på ekliptikan som befinner sig vid horisonten - kallar den för Ascendenten och börjar räkna 12 hus från denna punkt i samma riktning som djurkretsen.

Nu finns det flera sätt att dela in hus. En del tar även med mittpunkten rakt upp - Medium Coeli (MC) - och anger att tre hus skall finnas mellan Asc och MC. Vilket då ger olika stora hus. Andra använder sig av lika stora hus - vilket kan leda till att MC inte befinner sig i hus 10.

Dessa två punkter har då också en position i ekliptikan och aspekter till de olika planeterna (inkl solen och månen).

Jag kommer att senare gå genom vad de olika husen står för - men t ex är Hus 1 - det som man visar för omvärlden, motstående Hus 7 är relationer till partner (kärlek eller affärer), Hus 10 är karriären och motstående Hus 4 är hemmet.

Alltså har man en stark venus i hus 7 med goda aspekter så innebär det att man har en mycket stark potential till goda relationer.

Beräkna horoskop

Horoskop är som en fixbild av hur det såg ut på himlen från en given plats vid ett givet tillfälle. Detta måste räknas fram och fästas på papper.

Man gör på samma sätt när man beräknar horoskop för olika händelser eller transitpositioner, men jag utgår från att vi skall beräkna ett födelsehoroskop.

För att kunna beräkna EXAKT var ens planeter befann sig, samt Ascendenten och MC - så behöver man veta en del indata.

- Datum
- Tid (lokal tid, sommartid, tidszon)
- Plats (Longitud och Latitud)

1) GMT-tid
Först skall man beräkna födelsetiden enligt Greenwich Mean Time (GMT) - eftersom alla tabeller är utställda enligt denna tid.

T ex om någon är född här i Sverige klockan 16:30 den 12 maj 2005 - så vet vi att:
- Tidszonen är +1 från Greenwich - alltså skall vi dra bort en timma
- Vi har sommartid - alltså skall vi dra bort en timma till.

Så GMT är alltså 14:30.

2) Planeternas positioner
Denna tid och datumet använder vi i planettabellerna (efemeriderna) för att få fram planeternas positioner. Nu är dessa angivna per midnatt (eller middag) för varje dygn (utom oftast Månen eftersom den rör sig så snabbt, så där får man både midnatt och middag).

Alltså tar man postionerna från efemeriden strax före vald GMT-tid och strax efter. Och gör följande beräkning:

PosFöre + (PosEfter - PosFöre)/24*(Skillnaden i tid från posFöre och GMT-tid)

(Byt ut 24 mot 12 för månen.)

Nu är detta egentligen en förenkling, eftersom planeternas rörelse inte är linjär, men ger i de flesta fall ett tillräcklig noggrann position.

För den som är intresserad så går det med mycket komplicerade formler räkna ut positionen exakt.

3) Ascendenten och MC:s positioner.

Dessa kan beräknas enligt följande formler:

Först måste man använda sig av absoluta grader, dvs hela 360 graders cirkeln som utgår från vårdagjämningspunkten.

Sedan måste man veta hur mycket ekliptikan lutar mot ekvatorn vid födelsetiden, detta står i efemeriderna och brukar ligga kring 23,445 grader.
Detta kallar vi för E.

Därefter måste man beräkna Lokal Stjärn Tid (LST):

Ta födelsetiden i GMT
Lägg till Accelerationen (vilket är 9,86 sekunder per timma GMT)
Lägg till GST (Greenwich Stjärn Tid - återfinns i efemeriden)
Korrigera för longituden (4 minuter per longitudgrad, + östlig, - västlig)

Från LST beräknas RA för MC vilket är 15 * LST (i timmar)

Och då får man enkelt formeln för MC:s position:

MC = Invers-tangens( tan(RAMC) / cos(E) )

För Ascendenten får man dessutom ta hänsyn till latituden (hur långt norr eller söder man befinner sig):

ASC= invers-tangens( cos(RAMC) / - ( sin(E)*tan(Lat) + cos(E)*sin(RAMC) ) )

Dock måste man korrigera för om LST finns mellan 6 och 18 - genom att addera 180 grader.

Så, det var väl enkelt.

För den late
För den som vill slippa göra alla dessa beräkningar och rita och pyssla, så finns det givetvis tjänster på internet som gör detta. Vill någon bli professionell astrolog så kan det löna sig att investera i något färdigt programpaket. (Jag vet att det har funnits, men känner inte till marknaden exakt nu.)

Astrodienst har en tjänst där man måste registrera sig:
http://www.astro.com/horoscopes/
(Förklaring över vad man skall göra finns här: http://www.elbertwade.com/page95.html )

Spirit Projekt har en java-applet som inte beräknar hus (men Ascendenten så om man använder lika hus så kan man enkelt lägga till detta själv):
http://www.spiritproject.com/horosco...nt_version.htm



Länkar:

Lista över efemerider och tabeller över himlafenomen:
http://www.geospace-online.com/gol-e...ulsephe-en.htm

Förklaring över vissa koordinatsystem som används:
http://cse.ssl.berkeley.edu/SegwayEd...ordinates.html

Atlas över hela världen - men longitud, latitud etc (har även små orter)
http://www.astro.com/cgi/aq.cgi?lang=e

OK första frågan:

hur ser kopplingen ut?
(alltså hur ser den fysiska kopplingen ut mellan det astrologin indikerar och det som verkligen händer)

kan tänka mej:

1. samma bakomliggande orsak, t ex att gudar en gång i tiden distribuerat universum, och för sitt nöjes skull lade in ett system i placeringen som de sedan låter motsvaras av händelser de styr över på jorden

2. gravitationen

3. ljuset

4. annat?

Säger astrologin ö h t något om detta

Ja, du - det är väl där som man svävar lite på målet och saknar någon vetenskaplig förklaring att luta sig mot. Och som gör att hela teorin är svår att tro på.

En del av den andligare sorten anser att detta är någon sorts andlig värld som manifesteras genom våra kroppar.

Andra pratar om någon sorts sympatisk magi - "så som där uppe -så också här nere" - och grundas väl i att himlen är så uppenbart välordnat att det MÅSTE betyda något.

Moderna astrologer är inne på att det kan ha med störningar i magnetfältet som då skulle påverka i första hand solen och därmed ge effekter på jorden.

jag älskar dig Ruskigbuss...

Lite historia

Rötterna till den västerländska astrologin kan sägas ligga i länderna kring Persiska viken, de sumeriska, bablyloniska, kaldeeiska och assyriska civilisationerna. Där användes den främst som ett medel för att förutsäga statens, dvs härskarens, framtid.

(Den typen av astrologi kallas i dag för mundan astrologi - i motsats till födelsehoroskop som kallas för natal astrologi.)

Från dessa länder kom den sedan till Egyptien och Grekland. Det var grekerna som började att ställa adelsmäns horoskop. Hippokrates använde astrologi i sin läkekonst. Hipparkus grundade traditionen med observerande astronomi, skapade en av de första stjärnkatalogerna, upptäckte dagjämningspunkternas rörelse etc.

Ptolemaios skrev Tetrabiblios som omfattade den tidens astrologiska tradition och införde begreppet aspekter på 100-talet e kr.

Romarna var i princip besatt av astrologi, kejsarna präglade mynt med sina måntecken på. Manilius skrev böcker om planeternas rörelser och zodiaktecken. Porphyry skapade ett sätt att indela hus som blivit mycket använt. I och med införandet av kristendomen så trängdes astrologin sakta bort.

Araberna förde traditionen vidare, liksom för många andra vetenskaper gav de grunden för exakta beräkningar och uppställde tabeller. De var också utmärkta observatörer.

I Europa fanns det latinska skrifter - men i stort var astrologin bortglömd.

När medeltiden sedan kom så spreds den åter igen och delades då upp i:
- individer (natal astrologi)
- stater (mundan astrologi)
- tidpunkter (tim astrologi - dvs man kollade hurvida en viss tidpunkt var lämplig för att utföra en vissa handling.)

Under 1400-talet var det en starkt påverkande lära, t ex påvens läkare Campanus var framstående astrolog liksom Regiomontanus som översatte Tetrabiblios från arabiskan och uppställde efemerider. Berömda läkare som Parcelius använde sig av astrologi liksom alkemi.

Under 1500-talet skrev Nostradamus sina profetior, delvis starkt omtöcknad av droger, men han använde ofta astrologiska bilder för att kryptera sina spådomar.

Under renässansen var alla hovastronomer tvungna att också behärska astrologi. Berömda astronomer/astrologer var Tycho Brahe, John Dee, Johann Kepler och Isaac Newton.

På 1800-talet blev astrologin ockult och samlade många skojare och charlataner.

1900-talets början var den mer betraktad som sällskapsnöje, men många framstående astrologer försökte utveckla den i mer vetenskaplig rikting, bl a Alan Leo som sägs vara den moderna astrologins fader.

Psykoanalytiker som C-G Jung studerade också astrologi.