Dags att visa sig från sin mest pedagogiska sida, tror jag, men mig är det likgiltigt vad någon vill "tro på". Har någon goda, klara, tydliga och trovärdiga argument för en industriell massgasning av judar, sex miljoner döda, en plan att utrota dem, så lyssnar jag intresserat, förutsatt att man framför dem på ett hövligt sätt.
Jag lämnar ordet till Jürgen Graf, som väl sammanfattar hur denna härva av lögner om Holocausten som världshistoriens eller rentav universums ödesstund kunnat vidmakthållas under decennier, och varför det är så traumatiskt för de profiterande lögnarna när deras bedrägeri avslöjas att de måste straffa minsta tvivel hårt, med förtal, förföljelser, bokbränning och fängslande:
http://vho.org/S/b/fs/42.html
"Sedan 1952 har Förbundsrepubliken Tyskland - enligt tidskriften Der Spiegel nr 18/1992 - betalat 85,4 miljarder DM till Israel och de sionistiska organisationerna, liksom till enskilda judar. En liten del av denna summa har gått till före detta koncentrationslägerfångar; det moraliskt berättigade i just dessa utbetalningar bestrids inte. Huvuddelen av pengarna har dock betalats såsom böter för fritt påhittade gaskamrar till en stat, som vid tidpunkten för det påstådda folkmordet inte ens existerade. I Das jüdische Paradox (s. 171) skriver Nahum Goldmann:
Utan de tyska skadeståndsinsatserna, som gjordes de första tio åren efter Israels grundande, hade staten knappast ägt hälften av sin nuvarande infrastruktur; alla tåg, alla fartyg, alla elverk liksom en stor del av industrin är av tyskt ursprung.
Inte undra på att Goldmann på ett annat ställe (s. 180) småler illmarigt:
Jag ska berätta för er om två episoder, som hör till kapitlet "Hur tjänar man miljoner på att berätta sagor?"...
Vidare tjänar förintelsen Israel som ett beprövat medel att säkra USAs obetingade stöd. De som får lida för denna politik är palestinierna.
De är huvudoffren för förintelsens Molok, och till följd av de gaskamrar sionisterna hittat på tvingas de till största delen sedan årtionden bo i eländiga flyktingläger. Slutligen betjänar sig staten Israel liksom de internationella sionistiska organisationerna av förintelsen för att hålla judarna i alla länder i ett tillstånd av permanent hysteri och förföljelsepsykos och på så vis svetsa dem samman. Det finns i grund och botten endast ett band som håller samman alla världens judar, aschkenaser och sefarder, troende och ateister, vänster och höger: det hemska förintelsetraumat, den ursinniga beslutsamheten att aldrig mer låta sig som lamm ledas till slaktbänken. Så blev förintelsen till det religionssurrogat som också den mest inpiskade judiska agnostiker kan tro på. Så blev gaskamrarna i Auschwitz för judarna den viktigaste helgedomen i världen.
Men inte ens detta är huvudorsaken till att lögnen ur israelisk och sionistisk synvinkel måste upprätthållas till varje pris. Den dag svindeln går i putten, slår timmen noll i Israel och för all världens judar. Precis som tyskarna (och österrikarna) kommer judarna att fråga sina ledare: Varför har ni ljugit för oss dag efter dag? Den förtroendeförlust, som det samlade israeliska och judiska etablissemanget - politiker, rabbiner, författare, journalister, historiker - då kommer att lida, torde aldrig kunna repareras. Under dessa omständigheter är den israeliska och judiska härskande kasten förbunden med den motsvarande tyska makteliten genom ett förskräckligt ödesband: De har båda trasslat in sig i ett nät av lögner som de inte längre kan ta sig ur. Därför söker de förtvivlat och med alla medel skjuta upp Dagen X.---
Att de tyska och österrikiska politikerna och intellektuella hjälper till med att hålla förintelsehistorien vid liv, verkar i förstone vara ett bevis för dess riktighet. Varför, undrar man, skulle dessa människor belasta sitt eget folk med påhittade skräckhistorier?
Vi har redan sett att Förbundsrepubliken Tyskland övertog segrarnas historiebild av såväl inrikes- som utrikespolitiska skäl. Å ena sidan ville de tyska politikerna och intellektuella omfostra sitt folk genom att regelbundet inskärpa i det vilket barbari nationalismen varit och är. Å andra sidan ville den västtyska staten profilera sig som USAs mönsterallierad och slippa en annars oupphörlig antitysk kampanj från de sionistiskt kontrollerade USA-mediernas sida.
För de västtyska konservativa hade det väl räckt med en måttfull förintelse- och gaskammarpropaganda. Auschwitz två gånger i månaden hade varit nog för dem. Men saken övertogs snart av vänstern, vars mål är det fullkomliga utslocknandet av all nationalkänsla. Press, TV, präster och lärare serverade folket Auschwitz tre gånger om dagen. De konservativa kunde inte göra något åt detta, då de annars genast blivit anklagade för att söka rentvå Hitler. Nu sitter de tillsammans med vänstern i en fälla som de inte kommer ur: politiker från CSU till de gröna, mediafolk, författare och inte minst "historiker", som i årtionden uppburit lön för att skriva av varandras smörja och förfalska historien för att kriminalisera sitt eget folk, skulle utlämnas till sina landsmäns gränslösa avsky och bottenlösa förakt. Hela det ledande och åsiktsbildande skiktet i en stat står idag med ryggen mot väggen och söker förtvivlat skjuta upp konkursdagen så länge som möjligt - genom den mest fulländade presscensur som någonsin funnits i historien, genom en alltmer påträngande förintelsepropaganda (det skrivs och talas om förintelsen betydligt mer idag än för tio eller tjugo år sedan!), liksom slutligen genom en ändlös rad rättegångar, där det enda argumentet mot revisionisterna består i att mordet på sex miljoner judar är ett bevisat faktum.
Liknande förutsättningar gäller i Österrike, där den härskande kastens beteende antagit rent sinnessjuka drag. Envar österrikare, som bevisar att gaskamrarna i Auschwitz inte hade kunnat fungera enligt fysikens och kemins lagar, riskerar numera ett tioårigt fängelsestraff.---
För härskarna i de västliga demokratierna utom Tyskland och Österrike vore slutet på legenden visserligen inte ett dråpslag men ändå i allra högsta grad obehagligt och skulle varaktigt skaka folkens förtroende för det demokratiska systemet: Vad är det för en demokrati, där en svindel av denna storleksordning hålls vid liv i årtionden med primitiva polisstatsmetoder?
Katastrofala skulle följderna bli särskilt för vänstern, vars mål är att genom massiv invandring från tredje världen skapa det "mångkulturella samhället", dvs gradvis undantränga de inhemska folken. Förintelsen utgör det starkaste trumfkortet mot varje slags patriotism, då denna enligt vänstern slutligen leder till Auschwitz.
För våra historiker, journalister och intellektuella blir slutet på förintelselegenden ett nederlag utan like. Slutligen har de skyddat lögnen åtminstone indirekt (genom sin tystnad). De får skämmas ögonen ur sig, när sanningen till sist bryter igenom. Undra sedan på att censuren hanteras med allra största stränghet - när mediafolket och historikerna kämpar för gaskamrarna, kämpar de för sig själva.---
Varje människa, som vuxit upp i det västerländska samhället, har från tidigaste barndom ständigt fått höra om förintelsen av judarna. Under dessa omständigheter måste varje tvivel på denna i förstone verka lika absurt som att tvivla på att andra världskriget ägt rum. Också den som konfronteras med bevisen för att man bedragit oss, kan efter alla år av hjärntvätt inte längre tänka om. Visserligen finns det några som vet eller åtminstone anar att man har ljugit för oss. Ändå är det få om ens någon som vågar uttala detta högt, då de vet vilket pris demokratin har satt på ett dylikt kätteri: En oupphörlig häxjakt från mediernas sida, terror också mot familjen, förintelse av yrkesställning och i vissa stater böter och fängelsestraff.---
För staten Israels och de sionistiska organisationernas ledare kommer den historiska sanningens seger att betyda en katastrof. För det överväldigande flertalet judar, de över 99 procent, som tror på förintelsen därför att man ljugit för dem liksom man ljugit för icke-judarna, blir det först en chock när svindeln spricker, sedan en befrielse: Föreställningen att sex miljoner av deras trosfränder blivit utrotade endast därför att de var judar, och den ständiga fruktan för att en sådan tragedi skall upprepas, måste verka som en ändlös mardröm för judarna. Som Robert Faurisson skriver, innestänger förintelselögnen judarna i ett osynligt getto och avskiljer dem från den övriga världen. Rasar murarna till detta getto, så är det en välsignelse för det judiska folket i dess helhet.---"
Écrasez l'infâme!
