Är människan en rationell varelse?

Jag undrar kort och gott vad ni anser om detta? Är människan i grunden en rationell varelse eller är det någonting som man fostras till?
Jag hade nämligen en diskussion med en Väldigt kristen person och vi diskuterade lite olika religiösa frågor fram och tillbaka, ända tills vi kom fram till ovanstående fråga.
Vi var båda överens om att människan alltid har försökt att förklara saker och ting genom vetenskaplig bevisning och logiskslutledning, Men hur förklarar man då religiositet?
Det är ju i många fall så lång ifrån logiskt man kan komma.

Betyder det att den religiöse en irrationell varelse? Och om man menar att rationalitet hos människan är medfödd, har den religiösa någon form av psykisk ”avvikelse/störning”?

Hjälp mig, jag är helt vilse.....

Människan är ju allt annat än rationell.
En del blir nogorlunda vettiga i slutändan, men de allra flesta är helt slutkörda livet igenom. All religion finns därför att människor måste kunna förklara sin värld, göra den mer begriplig, så att de vet vad som händer efter döden, och allt sånt som man annars inte vet. Det ger väl en trygghet i att vara religiös iofs, och då kan man väl inte kalla det helt irrationellt. Hm, kanske inte lät så värst vettigt det där.
Men man behöver väl bara titta på det stora landet i väst för att få svar på din fråga...

Låt mig säga så här. Är det rationellt att vara rationell? Om man ställs inför valet av den rationella sanningen som kommer förstöra resten av ditt liv och den irrationella lögnen som kommer leda dig till en värld av gudomlig ovisshet, vilket alternativ är egentligen det rationella eller irrationella.

Om jag en dag skulle springa in på närmaste butik och skrika "- Dadlarna är sjuka, skicka ambulans" samtidigt som jag dansade magdans iklädd endast ett litet höftskynke, så skulle ni kanske tro att jag var irrationell. Men det rationella definieras av människan själv och därigenom blir det sk. irrationella rationellt utifrån sitt eget perspektiv.

Lost myself a bit by the end there

Det finns en känsloladdad liksom förhandstänkt snedbelastning (som försvårar förståelsen om vad som dryftas) i själva terminologin här, "rationellt" är i samtida språkbruk något klokt och bra medan "irrationellt" antas vara något primitivt, oregerligt, farligt, kontraproduktivt. Men det man inte bör glömma, hur mycket man än likt mig själv uppskattar den förnuftsmässiga klartänktheten och en i grunden naturvetenskaplig världsåskådning, är att det "irrationella" är grogrunden för allt rationellt, och något oändligt mycket större, äldre, mer kraftfullt, fruktbart och överväldigande outgrundligt än den upplysta sfär inom vilken ratio och logos verkar.

Människan är inte till sitt väsen rationell, framdrivandet av rationella tanke-och handlingsmönster är en fråga om fostran, och i vår civilisation ser vi givetvis även de enorma problem som alstras av en kylig, målinriktad, konsekvensberäknande rationalitet, den inre död och förtvining av människa och natur som tycks vara svår att undvika när allt underkastas rationella överväganden. Det irrationella måste bejakas, om det ska finnas något egentligt liv och inte endast robotliknande och totalt förutsägbara pseudoexistenser: däremot finns det förstås betydligt friskare, mer ursprungliga och välsignelsebringande varianter av "irrationalism" än de judaiserande religionerna, inklusive den organiserade kristendomen i dess många trista uppenbarelseformer.

Glömde svara på din fråga. Ursäkta dubbelposten. Som jag skrev innan så definieras rationalitet efter målet. Det är rationellt att ha med en hockeyklubba till en ishockeyrink fast inte till en beachvolleyboll-plan. Den religiösa får både lycka, svar på sina frågor och en massa trygghet. Är det inte något som alla egentligen vill ha? Och blir inte det då rationellt?

Är inte själv religiös men hoppas en dag bli det

Människan har inte alltid försökt att förklara saker och ting genom vetenskapliga metoder, inte på långa vägar. Religion föddes inte på grund av människans irrationalitet utan människans okunnighet och rädsla. Hade människor vetat i början vad vi vet idag hade nog religion varit mycket mer sällsynt. Jag kan förstå människor som söker efter svar på livets frågor, men jag kan inte förstå hur man kan bli så desperat och omdömeslös att man försöker finna de svaren i religion...

Alla blir vi nog irrationella ibland, det är mest för att vi låter känslor ta över och inte att vi inte går tillbaka ett steg och försöka se på situationer mer objektivt. Nu säger jag inte att det är fel att ha känslor utan att man måste se till att förstå varför man känner som man gör när man gör det.

Vicken JÄTTElätt fråga!
(Bortse från andra tramssvar tidigare i den här tråden och inse nu sanningen!)

Människan är rationell, javisst!
Åtminstone har människan förmåga till rationalitet. Fenotyper utan rationell kapacitet har nämligen redan sen länge rensats ut av det naturliga urvalet. Visst kan kvaliten på rationalitet variera mellan olika genpooler, men om folk agerade rent slumpmässig eller emotionellt (dvs utan rationellt beräknande av konsekvenserna) så skule de förintas illa kvickt (eller möjligen föra en vegeterande existens på nån isolerad kontinent där de kan överleva på att fånga rötter och insekter)...

Eftersom begreppet "rationalitet" existerar, så måste de som tillämpar detta begrepp, i någon mån, också existera. I allra värsta fall så kommer praktisk rationalitet, i och med begreppets teoretiska uppfinnande just här och nu, att börja tillämpas av nån individ vilken därmed kommer att gå segrande ur varje val denne gör! De mest rationella människorna kommer att existera i mycket högre grad än andra människor för varje tidsenhet som tickar förbi.

Rationalitet har ingenting med "hur man förklarar saker" att göra. Rationalitet är ett verklighetsbejakande sätt att välja vad man ska göra härnäst. Känslor nödvändiga för rationalitet därför att känslan avgör viljan. Utan vilja, inget val! Rationalitet är just den tankeverksamhet som avgör kopplingen mellan vilja och val på ett framgångsrikt sätt. Utan rationalitet är viljan (och känslorna) ovidkommande för valet, för handlingen.

Alltså, själva den jätteenkla och uppenbart oemotsägliga logik som evolutionen utgör, kommer att se till att manniskorna blir allt mer rationella. Jag med många andra menar att denna process redan pågått i tusentals generationer.

De flesta människor är lyckliga i vår del av världen. Detta enligt EU-statistik.

I viss mån är nog mänskliga individer bara bärare av beteenden. En individ "satsar" på att vara på ett sätt, en annan på ett annat. Våra gener är ändå så lika att de små själviska generna kan kosta på sig att prova lite olika strategier i olika bärare. Man skulle kunna kalla det för "rationellt beteende givet att världen ser ut som jag tror"


Japp, i en del kulturer har man en övertro på vad man vet och vad man logiskt då kan tycka och göra. Det förtvinar människan. Att programmera datorer är en bra tillnyktring för den som tror att man kan fånga världen med ren logik...

Å andra sidan kan huvudlöst beteende leda till stor olycka. Det finns väl irrationella värden som harmoni, frihet som i de fallen behöver betonas.


...och som är effektivt? Det beror på, ska vi kalla det för "storleken på den kognitiva uppgiften, jämfört med storleken på den mänskliga hjärnan". Om en människa kan fatta sin omvärld, ja då driver evolutionen mot rationella individer. Om en lämpligare enhet att tänka rationellt är en grupp, ja då är det gruppens kognition som styr. Vi kan väl vara helt överens om att en myra inte har järnkoll på de stora frågorna? Om man ser det ur individens överlevnad är myror svårt irrationella. Men finns ändå.

Men den filosofiska grundfrågan om vad som är rationellt kvarstår. Är det rationellt att agera rationellt? Inte i alla lägen enligt mig. Huruvida något är rationellt eller ej bestäms ej utav betraktaren utan av jaget.


Men ska normen bestämma vad som är rationellt eller ej? Och varför är det då rationellt att följa normen?

Mänskliga individer är bärare av beteenden, beteenden som inte bara grundas av gener utan även av miljön. Glöm inte det.

Tycker DU ja! (för att citera Fem Myror). En definition på att handla rationellt är att följa tankekedjor, som är baserade på observationer. Sedan kan man diskutera om att handla rationellt är att alltid göra så, eller göra så när man kan, vilket är mer realistiskt, eller ja rent ut sagt mer rationellt

Man kan också med att handla rationellt mena att suboptimera sig genom livet som någon slags dussinmänniska, en randexistens i konsten att leva. Hmm, varför kommer jag att tänka på England och Frankrike som motpoler?



Ezzelino var väl inne på norm, men jag eller hycklaren t ex har väl inte varit det (enligt definition ett ovan)? Det som finns det finns, och det som inte finns, det finns inte, dvs det överlever som handlar rationellt.

Just det, och denna kultur, eller memer om man så vill, fortplantar ju sig över generationer och mellan individer.

Ja, om man lyckas lura sig själv att man är en rationell varelse, då är man verkligen irrationell.

Människans psyke är en mycket komplex affär, där ett antal processer pågår hela tiden. Vad vi gör är att i huvudsak instinktivt välja i olika situationer och EFTERÅT konstruera en förklaring till vårt val av beteende som kan synas vara rationell.

Vårt JAG är inte alls den som bestämmer vad vi skall göra. Vår hjärna låter oss bara tro det.

Lite att läsa på om olika åsikter om människans hjärna:
http://encyclopedia.thefreedictionary.com/consciousness
http://mi.essortment.com/evolutionhuman_rmow.htm
http://www.cc.gatech.edu/classes/cs6...p/process.html
http://www.racai.ro/~dragam/MIND_IA.html
http://www.originsnet.org/protoart4.html

EDIT: Ruskigbuss hade redan skrivit det jag tänkte skriva.