En tråd om intelligens

Av den simpla anledningen att jag gillar detta forum och har läst många intressanta inlägg under min korta vistelse här, skulle jag vilja ta upp ett ämne med närmast filosofisk anknytning; intelligens. Skulle gärna bolla lite tankar med er som är seriösa här. Det slog mig under en promenad i min ensamhet, vilket oerhört svårt begrepp detta är att definiera. Slog upp ordet i Norstedts Svenska Ordbok och fick följande förklaring till fenomenet:

"Intelligens; Förmågan till tänkande och analys; begåvning"

Min egen tes är att intelligens kan delas in i två huvudsakliga kategorier; kunskap och vishet.

Kunskap är att inneha teoretiska eller praktiska kunskaper inom något ämne, t.ex det vi ser hos våra forna lärare i grundskolan eller hos Jeopardy-deltagare på tv, eller att kunna laga/reparera en bil, spela ett instrument osv.

Vishet är en mer förädlad/förfinad form av kunskap som bygger på erfarenheter från verkligheten och tar hänsyn till etiska och moraliska aspekter av kunskap, i relation till vad som anses rätt och fel inom den kultur man delar uppfattning med.

Skillnaden är alltså relevant; stort kunnande behöver inte nödvändigtvis innebära vishet. Notera att allt detta är mina egna förklaringar till fenomen som kunskap och vishet och inte alls är vetenskapligt förankrat (varför jag också placerat tråden under filosofi).

Exempel: en nynazistisk/nationalsocialistisk sympatisör besitter ofta stort faktakunnande om forna krig och geografiska förändringar under 1900-talet men ingen eller obefintlig vishet enligt vår svenska traditionella bild av fenomenet, eftersom han/hon förmodligen har små verkliga erfarenheter av dessa händelser liksom respekt för etik- och moralfrågor. (Detta skulle även kunna gälla en "militant vegan" eller liknande samhällsgrupper, där engagemanget är stort men främst drar till sig yngre, litet livserfarna individer.)

Om man nu kan dra en skillnad mellan kunskap och vishet, är det då möjligt att t.ex vara vis men ej ha några vidare kunskaper om världen, förutom ens egna erfarenheter? Exempelvis indianerna i forna Nordamerika brukar illustreras som visa (medicinmän etc), men där de levde fanns varken skolor, böcker eller omfattande kunskaper om det utanför deras värld! Kan man ur det andra perspektivet ha stora kunskaper utan att på något sätt vara vis? Nu har jag själv redan besvarat denna frågeställning ovan, ur mitt eget perspektiv men... Läs vidare!

Skulle gärna få era synpunkter på vad intelligens egentligen är och om ni anser att man kan skilja på kunskap och vishet? Finns det fler aspekter som man bör lägga till i sammanhanget, förutom dessa två?

Jag vill nog skilja på dessa begrepp - vishet, kunskap, erfarenhet, intelligens, smarthet och klokhet.

Vis är någon som funderat mycket, lärt känna sig själv och kan lära ut de insikter han/hon fått. En vis man är ofta harmonisk och trygg i sig själv och behöver inte briljera eller imponera.

Kunskap kan man nöta in utan att för den delen veta vad man gör med den. Rena sifferkunskaper eller datum t ex.

Erfarenhet får den som har utfört något länge och vet hur man skall göra för att något skall fungera, kan vara rent mekaniska grepp eller livserfarenhet - i det senare tangerar man ofta visdomen.

Intelligens är för mig förmågan att dra slutsatser, inse samband och kombinera de kunskaper och erfarenheter man har för att sedan komma med nya lösningar och infallsvinklar. Man pratar ju också om flera intelligenser - eller talanger - kroppslig, musikalisk, matematisk, språklig etc - och det kanske visar i vilket område som man använder sin intelligens.

Smart är någon som kan dra nytta av situationer, ofta är denna erfaren och/eller intelligent, men har i alla fall förmågan att se möjligheter och öppningar där andra går bet. Streetsmart är ju ett begrepp på någon som klarar sig i tuffa situationer och behöver inte innebära att man har någon boklig kunskap. Man har lärt sig av erfarenheten.

Klok är någon som kan bedöma om något är rätt och värd mödan att spilla tid på. Har ofta massor av erfarenhet och visdom, är troligen ofta intelligent också.

Givetvis är gränserna suddiga och intelligenta människor har också ofta humor och självdistans enligt min erfarenhet.

Viktigt är att komma ihåg att intelligens är ett så pass luddigt begrepp så dessa sk IQ-tester kan enbart visa en och ibland en oväsentlig del av en persons intelligens.

Allt ovan är givetvis bara mina åsikter.

hm, intelligens är väl summan av allt det man kan, och vilka slutsatser man drar utifrån den kunskapen och erfarenheten. det låter väldigt statiskt och vetenskapligt men hur ska man annars kunna föklara det
det finns olika nivåer av intelligens antar jag, och alla har ju ett individuellt sätt att tänka på. vissa kan filosofera i flera timmar över ett problem, väga fördelar mot nackdelar, medan andra går på magkänsla och intuition och tar itu med problemet direkt.
allmänbildning ser jag som en ganska liten del av intelligensen. att veta när gustav vasa dog gör mig inte till en smartare människa, dock mer bildad.
en bildad person, som har en god bredd för sitt kunnande, kan vara handfallen om han inte har verktygen för att dra trådar mellan händelser, se mönster och drivkrafterna bakom dem.
en bildad person som har huvudet på skaft och lite fantasi har dock större kunskapssfär att plocka ifrån när det gäller att briljera i konversationer eller debatter och uppfattas nog som intelligent, samtidigt kan han ha ett privatliv som är åt pipan.

man kan se det som en en svamp, som drar åt sig alla intryck och all information, processen för bearbetandet av dessa känslor eller intryck är väl vad man kan kalla intelligens.
även mängden av medvetet tänkande tror jag adderar till en starkare intelligens. om man gör samma sak varje dag, utan avbräck för något nytt tror jag ens intelligens "går i stå", om man däremot upplever nya saker tror jag man bygger på sin intelligens, man stimulerar åtminstone sinnena en smula.

intelligens handlar kanske inte om att alltid ha nära till ett svar och att alltid veta vad man ska göra i alla situationer.
jag ser mig som måttligt intelligent, men en ganska sävlig sådan, jag behöver tid för mina reflektioner och tankar och hänger sällan med i snabba diskussioner. i vissa situationer är jag helt rådlös, då är det bra att kunna vara ödmjuk och erkänna att: nej, jag är inte perfekt, jag behöver lite hjälp här.

den envisa är orubblig, den vise är redo att ifrågasätta det han vet

när jag sitter ner hemma och skriver till exempel, då finns den tiden jag saknar i "verkligheten" så, där ute uppfattas jag nog inte alls som särskilt intelligent, talets gåva förunnades inte mig om man säger så.

en intelligent person, har ofta en stor fantasi, och kan liksom söka sig utanför det uppenbara. vidsynt helt enkelt.
sedan är det skillnad på intelligens och genialitet, men det är en annan sak

Det var intelligent formulerat

Bra synpunkter om intelligens från alla här.

Vad säger ni om betyg vs intelligens då? Jag tycker att man rätt så ofta stöter på skitkorkade människor som har bra, ibland lysande, betyg. De har sålunda läshuvud, men kan helt sakna förmåga att dra slutsatser, se samband mm, om det ligger utanför läroplanen.

bra att du tog upp det! det är en skrämmande utveckling, att foglighet och punktlighet värderas högre än något annat. att släppa ut pålästa idioter i akademikervärlden är en riskfaktor.

jag vet till exempel flera från min klass som fick högsta betyg enbart pga deras genomtrevliga attityder och deras oklanderliga punktlighet. intelligensen hos dessa personer och deras analytiska förmåga var skrattretande låg, men tydligen var de skärpta nog att inse vikten av "social kompetens" och idogt arbete. resultat av arbete är inte lika viktigt som de omkringliggande omständigheterna.

jag tror nästan jag ska lägga upp några av deras arbeten här på FB, bara så ni förstår hur korkade de var

Detta är en mycket intressant aspekt av intelligens. Jag anser inte att betyg och intelligens nödvändigtvis har något direkt samband, även om en hög intelligenskvot i form av IQ naturligtvis underlättar för studier inom flera olika ämnen som matematik, fysik och statistik. Jag antar det i alla fall...

Hur som helst innebär ändå detta att skaffa bra betyg någon form av intelligens som vi kanske inte räknar till detta fack? Kanske kan man säga att anpassningsbarhet, dvs förmågan att anpassa sig till yttre krav, är en slags intelligens - det som vanligtvis brukar skämtas om som "slicka röv", men även att studera hårt och försöka uppnå de mål som skolan vill att man klarar.

Kan bara nämnas... En kille i min gymnasieklass gick ut med alla MVG:n (20.0 i snitt!!) för han pluggade så mycket, men ingen av oss uppfattade honom som särskilt intelligent, plus att han var totalt handikappad vad gällde praktiska uppgifter/problem. Vi hade intensiva diskussioner om honom efteråt, avundsjuka som vi var

jovisst, det är ju det som det handlar, den som har tjockast sittfläsk och är villig att göra avkall på livet utanför skolan

Om jag idag skulle få ett stort prov med urval av frågor från alla de kurser jag läste under gymnasiet, skulle jag inte kunna besvara 50% av frågorna rätt. Kanske inte ens 25%. Skrämmande hur mycket man glömmer av de "kunskaper" som skolan ger men som aldrig används i verkligheten.. Kom bara att tänka på det.

mm, skolan är ju väldigt generell och oengagerande idag

Har Ni hört att medelbetygen i gymnasiet höjts stadigt under flera år, samtidigt som högskolelärare klagar alltmer högljutt på att de nya studenternas kunskaper blir allt sämre och sämre. Skolan är definitivt på väg att kollapsa. I GP idag var det en psykolog som hade en teori om varför det blivit så här. Enligt henne så beror de höjda betyget på att ungdomar, i allt högre grad, börjar argumentera när de inte får de betyg de vill ha. Uppfostran har blivit allt slappare från föräldrarnas sida, så, barn av idag förväntar sig att all argumentation skall leda till seger (precis som hemma). Lärarna som ej är vana vid detta kan ha svårt att hantera det och ger dem högre betyg, utan att det egentligen är berättigat. Jag anser att skolan skall styras tillbaks till att bli mer prestationskrävande. Varför inte att göra som i högskolan, sätt betygsgränser på proven (baserat på svårighet, inte antal studenter som får en viss poäng), gör centralproven till normgivande för betygssättningen så att en viss uniformitet över riket kan garanteras och var inte rädd för att underkänna elever som ej uppfyller måttet. Dock skall ALLA elever ha MVG OM, OCH ENDAST OM, de uppfyller kraven, det vill jag inte ändra på.

Kanske lite OT, men jag ville bara lufta av mina åsikter...

Helt rätt.. Undrar varför föräldrarna släpper taget allt mer om sina barn i så tidig ålder? Jag menar, samtidigt blir genomsnittsåldern för nyblivna föräldrar allt högre eftersom fler kvinnor (och män) prioriterar karriär och utbildning före bildande av familj. Dessutom ser vi också att allt fler barn blir fetare, vilket också (delvis) är föräldrarnas ansvar - åtminstone hos små barn. Det finns nog ett litet mönster här i hur pass mycket energi och tid föräldrar lägger ner på att uppfostra sina barn.. Det behöver ju inte alls vara på gammeldags vis att säga exakt vad som är rätt och fel och typ slå ungen när han/hon gör fel, men gränser måste man ju kunna sätta..

En fråga ang. betygssättning idag.. Menar du att en del av eleverna inte kan få MVG för att "kurvan" ska se rätt ut? Är det verkligen så sjukt att bara en liten del kan få högre betyg?

Intelligens har ju också att göra med hur man använder den kunskap man har. Visst kan det vara så som en s.k. psykolog i tidningen skrev.. Att det är betygsinflation.

Hur som helst så är intelligens hur man använder kunskapen man har, och förmågan att tolka främmande information på ett brao analytisk och logiskt sätt. Som kanske någon innan skrivit.