"Väl" kontra "väll" / "nått" kontra "nåt"

Din motivering är alltså att man ska stava med två l eftersom det uttalas med kort vokal? Intressant. Jag frågar då: hur stavar du till genre?

Det är ett faktum att den korrekta stavningen för tillfället är väl. För detta behövs inget argument.

anaxarete:

Genre är ett låneord, så det hör inte hit.. ;-)

faktum enligt vem?

Det stavas "väl", är det så svårt att förstå? Den andra varianten är ren och skär felstavning.

En annan sak jag irriterar mig på är nystavningen av ordet "ju", som av många unga skrivs "juh".

Förfan, språk är ingenting man gör hur man vill med.
Det stavas VÄL, och väll är en helt annan sak.
Och "nåt/nått" skriver man inte heller, det skrivs ut "Något".

Hurr skullä det c ut åm jag skrrev såhärr?

För jag skorrar minsann, och har lite dialekt.
DET ÄR FORTF. FEL.

Så även om det är skillnad på att säga "väl" och "väll" så ska det stavas "väl".

Men ska man skriva ordet, exempelvis i en citerande text, så ska det stavas "nåt".

Det är ju precis det jag menar, språk är inte något man gör hur man vill med. DÄRFÖR vill jag veta varför i helvete någon har bestämt att just dessa orden inte följer gramatiska regler.

Tills jag får motsatsen bevisad kommer jag envist att hävda att det stavas VÄLL och NÅTT, även om nått inte borde stavas alls.. ;-)

Hela språket innehåller ju undantag, utan att anarki utbryter. Jag kräks nästan när jag ser folk som i övrigt kan stava använda sig av "väll". Får mig alltid att tänka på svetsning...

Den stavning vi idag använder bestämdes såvitt jag vet (rätta mig om jag har fel) vid den stavningsreform av svenska språket som genomfördes vid början av förra skelskiftet, 1906 för att vara exakt.

Det var kantänka dåtidens motsvarighet till Svenska Språknämnden (eller de kanske fanns redan då) som bestämde. Eller Svenska Akademin, jag vet inte. Hur herrarna tänkte och renonerade i specifika stavningsfrågor, likt de du tar upp i den här tråden, är det nog få som vet idag, 100 år senare.

Men där har du den bakgrund du söker till varför vi stavar som vi gör.

Och här faller hela ditt resonemang. Om du nu tvunget ska stava som det låter varför väljer du då att stava "grammatiska" med ett m? Om du vill genomföra en stavningsrevolt får du väl åtminstone vara lite konsekvent.

Det stämmer inte alls, jag uttalar väl på samma sätt i båda satserna, "vi ska väl träffas ikväll" och "vi utförde uppgiften väl" Det måste vara något något dialektalt hos dig som gör att du uttalar det på ett annat sätt.


Tja, i sådana fall ska väl orden "och" samt "att" stavas "å", eftersom de båda uttalas som ljudet /å/.


Nej, det är det inte. Vi är utrustade med 2 olika grammatiska uppsättningar, en språklig grammatik som vi börjar lära oss redan från födseln och en skriftlig som vi möter först i skolans värld. De regler som gäller för den språkliga grammatiken kan inte alltid appliceras fullt ut på det skrivna ordet.
Den språkliga grammatiken bestämms av den lokala bygden. Den skriftliga bestämms av de som har makten att tvinga på oss just deras grammatik.

Ska man vara rejält petnoga så ska man skriva "nå't" för att visa att det är en sammanskrivning, eller rättare en "sammansägning", av ordet "något".

I övrigt tycker jag att det är rätt underhållande när folk medvetet stavar fel. Det som glöms bort är att den som läser den felstavade texten oftast inte har en aning om att författaren egentligen vet hur det ska stavas. Resultatet: författaren framstår som mindre intelligent och innehållet i texten blir nedvärderat.

Alltså: stava och skriv hur fan ni vill. Bli inte förvånade när folk tror att ni är dumma i huvudet, bara...

Ordet "väll" användes inte 1906.....