Lite om psykisk ohälsa... (ändrad rubrik)

Schizofreni
Schizofreni är en av våra stora folksjukdomar, kanske den mest gåtfulla sjukdom som drabbar det centrala nervsystemet. Det går inte att definiera endast genom symtom eller begränsad symtomgrupp. Symtomen berör flera mentala funktioner som perception, språk, minne, uppmärksamhet och viljemässiga uttryck.
Man räknar med att 3-6 personer av 1000 har Schizofreni. Och när det gäller fördelningen mellan män och kvinnor så slår den lika.

Viktiga symtomer:
Vanföreställningar, hallucinationer, tankestörningar, känslomässig avtackling och minskad initiativförmåga.
Vanföreställningar:
Att ha fått en radiosändare inopererat i huvudet eller att det inte finns något blod kvar i kroppen.
Personen kan även känna förbund med olika kosmiska krafter.
Förföljelse idéer (paranoida symtom) är också typiska. Det stålar in en farlig gas genom ventilerna.
Hallucinationer:
Det normalt att även friska personer ibland får hallucinationer, vid t.ex. hög feber eller under berusningstillstånd.
Men vid Schizofreni är personen helt vaken och vid medvetande. Vanligast är hörselhallucinationer, röster som kan kritisera, hota eller befalla den sjuke att utföra vissa saker.
Smak och lukthallucinationer, det luktar ”ruttet” och det smakar ”förgiftat”.
Tankestörningar:
Att de egna tankarna kan höras av andra, t.ex. att de sänds ut på radio.
Känslomässig avtackling:
Svårt att uttrycka glädje och sorg.
En sorglig situation kan leda till skratt.
Minskad initiativförmåga:
Passiv och oföretagsam, svårare med sina studier eller sitt arbete.


Två huvudtyper av Schizofreni:

Positiva symtom:
Vanföreställningar, hallucinationer och tankestörningar.
Negativ symtom:
Inåtvända symtom som Autism, apati och ett utarmat känslo och viljeliv.

Olika former av Schizofreni:

Simplex:
Debuterar i unga år, utvecklas långsamt inåtvända symtom, likgiltighet, passivitet, avtrubbning av känslolivet. Brist på hänsyn till omgivningen.
Kan utvecklas till kriminalitet och brutalitet med våldsbrott utan spår av ånger.

Hebefreni:
Detta börjar i regel mellan 15 och 25-års ålder.
Tankestörningar, känslomässig avtrubbning och känsla av att vara styrd av andra krafter och makter.
Kan få en dragning till extrema filosofiska rörelser.
Denna form kan i början tolkas som skoltrötthet eller adolescenskris (puberteten).
Kan utvecklas till ett Herbefrent syndrom.

Kataton:
Börjar akut i 25 – 30 års ålder, här dominerar rörelsetrubbningar, muskelsymtom och stereotypa rörelser och handlingar.
Här har kvalitén på vårdmiljön en stor roll, ju mer instutionspräglad miljön är, desto större chans är det att den sjuke blir en ”katatoniker”.

Paranoid:
Debuterar mellan 30-45 års ålder.
Här är förföljelse idéer och andra vanföreställningar mest vanliga.
Rösterna brukar vara hotfulla eller befallande.
Ibland hörselhallucinationer i form av visslingar, surrande ljud, skratt eller liknande.
T.ex. så kan man höra på nyheterna, och plötsligt så pratar dom om honom.

Vad orsakar Schizofreni

Uppstår genom ett samspel mellan arv och miljö, dvs. genetiska och yttre faktorer.
Sårbarhetsmodellen, t.ex. biologiska och ärftliga faktorer, kan ha en ökad benägenhet att drabbas av sjukdomen i kombination med olika typer av påfrestningar senare i livet kan leda till att sjukdomen uppstår.

Ärftliga faktorer:
Detta sägs spela en stor roll för uppkomsten av Schizofreni, men det krävs även någon miljöfaktor.
En dålig familjemiljö kan få sjukdomen att bryta ut om en person har anlag för Schizofreni, medan en bra miljö kan ha en skyddande effekt.
Risken för att ett barn ska få Schizofreni är ca 15 % om en av föräldrarna har det, 30-40 % om båda har det, syskon till en med Schizofreni löper mellan 7-10 % chans att få det.
Man har även upptäckt att infektioner eller annan biologisk faktor har betydelse.
Infektioner under tiden 3:e till 7:e månaden under graviditeten, liksom komplikationer före och under förlossningen.

Signalsubstans:
Dopamin spelar en stor roll vid Schizofreni, man har länge ansett att patienten har en störning av dopaminfunktionen
Den överför budskapet från en nervcell till en annan i olika delar av hjärnan.

Hjärnskador:
Lindrig hjärnskada som ökar känsligheten för psykiska påfrestningar senare i livet.
Som tidigare nämnt t.ex. förlossningsskador, virusinfektioner under fosterstadiet kan leda till en hjärnskada som ökar barnets sårbarhet och bidrar till att det senare i livet utvecklar Schizofreni.
Man har vid luftskalleundersökningar från 30 och 40-talet att rätt så stor del av patienterna hade vidare ventrikelsymtom och vidare fåror i hjärnan.
Andra tecken man funnit är hos barn med neuromotorisk dysfunktion (rubbad eller störd funktion hos ett organ) upp till två års ålder. Detta kan leda till uppkomsten av psykotiska symtom.
Senare tiden har det kommit flera forskarrapporter om förändringar på kromosom 6 vid Schizofreni.

Riskgrupper:
Många spädbarn har en försenad utveckling, alltifrån att de håller huvudet stabilt och börjar krypa. Till de har en störd social utveckling när de blivit 9-10 år.
De här barnen utvecklas så småningom normalt, men det är bland dessa riskgruppen hittas.

Schizofreni kan förhindras:
Schizofreni är som cancer, ju tidigare symtomen uppmärksammas, desto större är chansen att vända dess utveckling.
Redan i tidiga tonåren kommer varningssignaler, tas de inte på allvar är risken stor för en psykos när tonåringen blivit 17-18 år.
Ännu sex månader efter psykosen finns största möjligheten att vända sjukdomsutvecklingen.
Men ju längre tiden går, och skadorna etableras verkar de vara bestående.

Några vanliga kognitiva störningar:
• Svårt att skilja ut vad som är viktigt just nu.
• Tid att vänja sig vid vanliga intryck, t.ex. spänning vid social kontakt.
• Avläsa kroppsspråk och mimik.
• Fastnar lätt i detaljer.
• Förstå andras situation och inre liv.
• Närminnesbrist, inprägling tar tid.
• Försämrad samtalsplanering, brister i flytande tal.

Behandlingar:
På 80-talet var debatten stundtals hetsig och bitter.
Det var ren medicinering som gällde.
I dag vet man mer om hur Schizofreni uppstår. Tidig störning räcker inte om förklaring utan biologiska, psykiska och delvis sociala faktorer spelar in.
Olika behandlingsmetoder kombineras för att nå bästa möjliga resultat.

Medicinering:
I Sverige finns det ca femton olika sorters neuroleptika.
Neuroleptika blockerar bl.a. dopaminreceptorerna i hjärnan.
Det ges i tablettform och injektioner.
Behandlingen minskar 60-70 % för de som insjuknat.
Leponex används när personen inte förbättrats av andra neuroleptika, vid t.ex. oro. Ångest eller sömnsvårigheter.
Då kan det bli en tilläggsbehandling med något lugnande eller sömnmedel.
I vissa fall sker en kombination med Litium.

Biverkningar:
Vid neuroleptika:
Viktuppgång, skakningar, trötthet och stelhet för att nämna några av dessa.
När det gäller Leponex görs återkommande kontroller av blodet.
Detta för att kolla benmärgens produktion av vita blodkroppar, vilket gör denne känslig för infektioner.

Psykologisk behandling:
Stöd och jag - stärkande psykoterapi. Den Schizofrene ska bli tryggare, få en mer realistisk jag uppfattning och starkare verklighetsförankring.
Stärka personens friska sidor, hjälpa denne att skilja på fantasi och verklighet.

Kognitiv psykoterapi:
Kognitiv betyder att veta, att kunna.
En målsättning med den kognitiva psykoterapin är att hjälpa den sjuke att bli medveten om sina förvrängningar och få en mer realistisk självbild, att komma tillrätta med inre konflikter.
En annan målsättning med terapin är att denne ska, steg för steg, kunna tillgöra sig sociala färdigheter som aldrig tidigare förvärvats eller förlorats under sjukdomsperioden.

Familjen en viktig resurs:
I den moderna behandlingen ingår ett nära samarbete med familjen, som aktivt kan bidra till den sjukes rehabilitering.
Det anordnas kurser och särskilda familjeprogram för anhöriga, för att öka kunskaperna och förståelse för sjukdomen, och för att förbättra samarbetet mellan familjen och sjukvården, som kan vara allt annat än god.
Syftet med familjebehandling är bl.a. att åstadkomma en så gynnsam känslomässig miljö som möjligt i familjen utan att överbeskydda eller kritisera allt för mycket.
Det har visats att de Schizofrena mår bättre och behöver mindre mediciner, samt att återfallen minskar.

Betydelse av behandling:
Av personer som slutar med all behandling blir 80 % sjuka igen inom ett år.
Om dom behåller medicineringen är återfallen 35-40 %.
Med både mediciner och psykologisk behandling är återfallen 20 %.
Men satte man även in social träning tillsammans med mediciner och psykologisk behandling blev det inga återfall, så vitt man vet idag (-99 har inga färska resultat dessvärre).
I behandlingen är det viktigt att se till dom friska sidorna, att man inte låter sjukdomen ta över.
Läkemedlen och de olika behandlingsmetoderna botar inte, det är en hjälp att hantera sjukdomen.

Självmord:
De som begår självmord är oftast de med en högre utbildning.
Det sker oftast inte under inflytande av hallucinationer eller vanföreställningar, utan under en relativt lugn fas.
När de kan överblicka konsekvenserna av sin psykiska störning.
Då dom inser sin oförmåga att nå sina livsmål och fruktar en fortskridande personlighetsförändring.
En varningssignal är depression och en uttryckt hopplöshet för framtiden. [/b]

Skyller på värmen, här kommer den rätta texten


PSYKOSER:

De allmänna symtomen på psykos är följande:
• störd verklighetsuppfattning innebär att personen ser och upplever verkligheten på ett helt annat sätt. T.ex. ett hål som grävts i marken v en gatuarbetare kan uppfattas som en massgrav.
• Störd jaguppfattning innebär att personen inte alltid vet var gränsen för kroppen och tankarna går. Det kan ex. innebära att en person behåller ytterkläderna på inomhus för att ”hålla ihop” kroppen.
• Ingen eller liten sjukdomsinsikt innebär att personen inte inser att han är sjuk. Det kan vara tvärtom., att personen tycker att omgivningen är sjuk. Har man ingen sjukdomsinsikt kan man bli arg på dom som vill hjälpa.
• Störd objektrelation innebär en störd förmåga att lita på eller knyta an till andra människor.

Det finns två olika grupper av psykoser, organisk psykos och funktionell psykos.
Organiska psykoser beror på ett organiskt fel som hjärntumör, förgiftningar eller infektionssjukdomar.
Vid funktionella psykoser så har man ännu inte kommit på hur och varför dom uppkommer.
Till de funktionella psykoserna räknas reaktiva psykoser, Schizofren psykos och manodepressiv psykos.

Reaktiv psykos:
Reaktiv psykos är akut och för det mesta godartad.
Det är en person som har reagerat med en psykos i en mycket pressad situation.
Till skillnad från en person med en vanlig krisreaktion har den som reagerar med psykos oftast en jagsvag personlighet.

Reaktiv paranoid psykos:
Dessa är ofta rigida och tvångsmässiga till sin personlighet.
Oftast är den drabbade i medelåldern. Personen känner sig förföljd och upplever att han är omtalad i tv och radio.
Hörselillusioner kan förekomma, det innebär att man omtolkar ljud från sin omgivning, som exempelvis buller utanför huset tolka som att någon bankar på dörren.
Det är även vanligt med hörselhallucinationer, dvs. personen hör röster och ljud som inte finns.

Orsaken är enligt den medicinskbiologiska modellen ett medfött ökat flöde av dopamin i hjärnan, även det biologiska arvet spelar en viss roll.
Orsaken från den inlärningspsykologiska modellen innebär att pressade situationer löses med en psykos.

Den socialpsykologiska modellen pekar på att personen blir psykotisk av påverkan från sin familj, omgivning och samhälle.
Den psykodynamiska modellen säger att personen inte fått ett tillräckligt starkt jag i den tidiga barndomen, och därför blir psykotisk vid stora påfrestningar.

Psykosen går, med hjälp av vårdare samt lugn och ro, över spontant.

Puerperal psykos:
Den närmaste tiden efter en förlossning kallas för puerperiet. Det är under denna tiden psykosen inträder.
Man räknar med att ca 20% av förstföderskorna får någon form av psykiska symtom efter en förlossning.
Enligt den medicinskbiologiska modellen så orsakas den av hormonerna.
Det genetiska arvet har även det en viss betydelse.
Enligt den psykodynamiska modellen är orsakerna följande:
• Länge längtat efter ett barn. När barnet sedan kommer märker kvinnan att det är mycket påfrestande och inte alls vad hon tänkt sig.
• Aggressiva känslor mot barnet är förbjudna vilket blir å påfrestande artt den nyblivna mamman reagerar med psykos.
• Upplever inga moderskänslor och får skuldkänslor.
• Bra modersförebild saknas. Den egna mamman var kanske psykiskt sjuk när kvinnan föddes eller insjuknade senare under hennes uppväxt.
• Ensam förälder och måste klara sig själv. Ingen vuxen att tala med eller någon som kan hjälpa henne med det praktiska.

Behandling går ut på att stödja mor/barnrelationen så mycket som möjligt, och att minska moderns skuldkänslor.
Mor och barn bör inte lämnas ensamma eller skiljas åt.
Vid behov medicineras med neuroleptika, och om patienten är djupt deprimerad och det är fara för hennes liv rekommenderas ECT (el-behandling) behandling.

Schizofren psykos:
Drabbar oftast unga människor, de vanligaste symtomerna är Bleulers fyra grundsymtom – de fyra A-na.

Autism:
Innebär inåtvändhet, självförsjunkenhet och personen saknar intresse för omvärlden.
Personen är svår att nå och bygger en mur omkring sig. Verkligheten upplevs som hotande.

Associationsstörningar – splittring:
Okoncentrerad, svårt att hålla tråden i ett samtal, tankarna följer vissa associationskedjor som är svåra att följa, med avbrott mitt i en mening och osammanhängande tal.

Affektiva störningar:
Innebär en oförmåga att kontrollera sina känslor och uttrycka dem på ett förståeligt sätt.
Impulser kan inte hanteras, utan de verkar fritt med ibland aggression som följd.

De kan även yttra sig i känslomässiga felreaktioner, som till exempel att helt plötsligt börja skratta i en sorglig situation.

Ambivalens är när en person har två motstridiga känslor som gör det svårt att ta ett beslut.
T.ex., en person kan bli sittande med ett glas vatten och inte veta om han ska dricka eller inte, han blir som förlamad.

• Sekundära symtom är bland annat hallucinationer, det innebär att personen ser saker som inte är verkliga, hör röster som inte finns, känner lukter av t.ex. gas eller smak av gift som inte finns. Eller känselförnimmelser av exempelvis strålar som riktas mot kroppen.
• Vanföreställningar är när en person tror att andra kan antingen sätta dit eller ta bort hans tankar, eller både och. Han känner sig styrd och ofri i sitt tänkande.
• Känner sig förföljd (paranoid) och hotad samt upplever det som om man pratar om honom på radio och tv.
• Stark ångest med stort lidande finns hos den Schizofrene. Katastrofångest är vanligt, dvs. att personen tror att något förfärligt och hemskt ska hända.
• Kan vara rastlös med t.ex. tvångsmässigt samma antal steg framför ytterdörren oräkneliga gånger per dag.
• Primärprocesstänkande. Detta innebär att personen har ett rikt bildspråk rikt på symboler som inte tar hänsyn till logiska regler, symboler och bildspråk i drömmar och sagor uppfattas som verkliga. Detta är även naturligt hos små barn, som senare anpassas till det verkliga och logiska regler. Detta är vanligt hos Schizofrena.

Skickar den här vidare till psykologi/psykiatri där dom får behålla eller skrota den.

Tanken var god men dock inte så kriminologisk.

Krim------>Psyk

/Mod.

Jag misstänkte det...



men nu kan jag fylla på med lite annat som inte hade platsat annars.

PSYKISK HÄLSA OCH OHÄLSA:

Vem är psykiskt frisk, och vem är sjuk?
Begreppen färgas av den tid vi lever i, hur kulturen, samhällets er ut, även politik, hälsoideal, etik och moral spelar in hur begreppen används och vilka möjligheter till hjälp som finns.

FÖRKLARINGSMODELLER:

Olika synsätt inom psykiatrin grundar sig på olika kunskapsmodeller.
Dessa modeller är bl.a. human och naturvetenskap.

Humanvetenskapen:
Försöker att förstå världen utifrån hur människorna upplever och uppfattar saker och ting. Man tror att individerna påverkas av varandra och ser olika samband genom ökad förståelse.
Psykodynamisk och Socialpsykologisk modell utgår från humanvetenskapen.

Naturvetenskapen:
Utgår från sådant man objektivt kan bedöma. Man studerar en situation utan att man själv påverkar det som händer.
Inlärningspsykologisk och medicinbiologisk modell utgår från Naturvetenskapen.

PSYKODYNAMISK MODELL:

Den psykodynamiska modellen har sitt ursprung i Freuds psykoanalys, och bygger på att alla psykiska symtom beror på olösta konflikter och kriser tidigt i livet som bearbetats dåligt eller inte alls.
Här är människan Dynamisk, dvs. psyket är rörligt och påverkbart, och därför kan personen även lösa sina obearbetade konflikter.
Individens upplevelser är det viktigaste, och en dialog mellan vårdtagaren och terapeuten behövs för att problemen ska kunna lösas.
Behandlingen sker genom någon form av samtal, exempelvis genom stödterapi, insiktsterapi, jagstärkande terapi eller psykoanalys.

SOCIALPSYKOLOGISK MODELL:

Denna modellen betonar samhällets och familjens betydelse för uppkomsten av psykiska problem och störningar.
Dess problem kan bero på att man har svårt att kommunicera eller är ensam, arbetslös och vantrivs.
Den människosyn som råder är att människor påverkas av varandra.
Beteenden kan förstås och förklaras genom de roller människor har i olika sammanhang.
Den som får psykiska störningar är symtombärare i en ”sjuk” grupptillhörighet, exempelvis familjen.

Den psykologiska behandlingen är psykodynamiskt inriktad och genomförs framförallt i grupp.
Exempel på behandlingsmetoder är familjeterapi, gestaltterapi och miljöterapi.

INLÄRNINGSPSYKOLOGISK MODELL:

Denna modellen kommer från inlärningspsykologin eller behaviorism.
Enligt den är allt beteende inlärt ungefär som hos djuren.
Psykiska problem eller beteenden beror på felinlärning och går att bota genom nyinlärning och träning enligt nya mönster.
Behandlingen är beteendeterapi (förändring av beteendet), såsom hypnos, fobiträning genom att stegvis vänja sig vid sånt som är obehagligt, belönings och aversionsterapi.

MEDICINSK-BIOLOGISK MODELL:

I denna modellen studerar man människans symtom.
Alla symtom har en medicinsk förklaring som stämmer överrens med olika diagnoser. De psykiska störningarna beror på biologiska fenomen inom individen, såsom fysiologiska störningar i nervimpulsöverföriningen i hjärnan.
Dessa störningarna anses medfödda eller ärftliga. Individen är ett objekt som inte kan påverka sin sjukdom utan är ett offer för den.
Behandlingen går ut på att bota genom att avlägsna symtomen.
Det kan ske genom farmakologisk behandling, el-behandling eller psykokirurgi.

PSYKOPATI

Psykopati är troligen lika vanlig som Schizofreni., skillnaden är att psykopaterna, ur ett samhällsvetenskapligt perspektiv orsakar större lidande än de schizofrena i ett socialt och ekonomiskt perspektiv.

Några berömda psykopater:
Ted Bundy.
Den typiske Amerikanen och charmige massmördaren, skyldig till mord på 22 kvinnor som han erkände, men dom misstänkte att det var mellan 33-100 kvinnor i mitten av 70-talet.
Han hävdade att han läst för mycket pornografi och att en ”ondskefull makt” hade tagit över hans medvetande. Han avrättades i Florida.

Charles Sobkraj.
En fransk medborgare född i Saigon, beskrevs av sin far som en ”förstörare”.
Han blev en internationell skojare, smugglare, spelare och mördare.
Han verkade över stora delar av Sydostasien under 70-talet.

Jeffrey MacDonald.
En Amerikansk marinkårsläkare som 1970 mördade sin fru och två barn.
Han påstod att det var ”pundare” som begått brotten.
Det blev en del massmedial uppståndelse, händelsen var förebild till filmen Fatal Vision.

Människor och brott som de ovan beskrivna fångar vår uppmärksamhet.
Psykopatiska mördare är emellertid inte galna, enligt lagen och den psykiatriska normen.
De begår inte sina handlingar i ett sinnesrubbat tillstånd, utan de gör det med ett kallt beräknande, som de kombinerar med sin oförmåga att behandla andra människor som tänkande, kännande varelser.
Att en till synes normal person kan visa en så moraliskt obegripligt beteende är skrämmande, som gör oss hjälplösa och villrådiga.

Med fallbeskrivningar kommer ett skrämmande och förbryllande tema fram som löper genom alla psykopaters levnadshistoria, en djup oförmåga att bry sig om andra människors smärta och lidande, en fullständig brist på empati och förutsättning för kärlek.
Det går inte att förklara denna brist med familjebakgrund, för varje psykopat med en traslig uppväxt går det en med en helt normal uppväxt som har syskon som är normala och hederliga.

Roten till problemet.
Man vet inte riktigt säkert varför en del blir psykopater, men man har olika teorier.
Dessa två är Natur och miljöteorin.

Naturteorin.
Enligt en biologisk teori som funnits länge skulle vissa av psykopatens hjärnceller mogna onormalt långsamt av okända skäl.
Vissa forskare anser att detta tyder på att psykopati bara handlar om försenad utveckling.
Enligt en annan intressant modell skulle psykopati orsakas av tidiga hjärnskador och dysfunktion i hjärnan, särskilt den främre delen denna modellen bygger på att det finns vissa likheter mellan psykopater och patienter med skador i hjärnans frontallob.
Men det har inte bevisats att det finns skador på frontalloben hos psykopater.

Miljöteorin.
Enligt denna teori så uppstår psykopati tack vare tidiga psykiska trauman eller svåra upplevelser som:
Fattigdom, känslomässiga eller fysiska förluster, övergrepp, avvisande föräldrar osv.

Känslor och förhållanden.
Psykopater saknar intresse för de följder deras handlingar får för andra. De är ofta rättframma, och kan konstatera lugnt att de inte har några skuldkänslor.
Dom har ingen andledning till att ångra eller bry sig om den smärta och lidande dom orsakar andra.

Dom kan ibland ge uttryck för ånger, för att senare eller genast motsäga sig själva i ord och handling.

T.ex. en rånare blev tillfrågad om han kände någon ånger för ha skadat en person han rånat, svaret blev:
”kom igen! Han får ligga några månader på sjukhus pga. sina skador medan jag får ruttna här.
Hade jag velat skada honom så hade jag skurit halsen av honom.
Jag är sån, jag gav honom en chans.”

Det faktum att psykopater saknar ånger- och skuldkänslor har att göra med att de bortförklarar sitt beteende, och att de inte tar ansvar för sina handlingar som orsakar chock och besvikelse hos andra som följer samhällets regler.
De kan för det mesta förklara sina beteende på ett skickligt sätt, och även förneka att de gjort något alls.

Minnesluckor, blackouter, personlighetsklyvning och tillfällig psykisk sjukdom dyker ständigt upp hos psykopaterna när man förhör dom.
Dom kan ibland stå för sina handlingar, men dom försöker för det mesta förneka eller förringa sina handlingar.
Och ibland så kan dom, ironiskt nog, se sig själva som offer istället för dom som dom har skadat på något sätt.

Dålig inlevelseförmåga (empatistörning).
Psykopaterna ser på andra människor som om de vore till för att användas till deras egna tillfredsställelse, att dom svaga ska utnyttjas.

Dom har allmänt dålig inlevelseförmåga, dom är lika likgiltiga för sin familj som dom är för främlingar.

T.ex. En kvinna som lät sin pojkvän förgripa sig på henne 5-åriga dotter sa:
”Han slet ut mig, jag ville inte ha sex den natten.”
Hon hade svårt att förstå varför myndigheterna tog dottern.
”Hon tillhör mig, och hur hon mår är min ensak.”

Hon protesterade inte dock så mycket, och definitivt inte lika mycket och ihärdigt som när hennes bil tog i förvar under häktningsförhandlingarna för obetalda p-avgifter.

Psykopatichecklista.

Dr. Robert D. Hare grundade denna checklista efter 10-års forskning.
En före detta fånge gav sin syn på denna lista, som han dessutom inte var speciellt imponerad av.

MUNVIG OCH CHARMIG
– Vad är det för fel med att vara bra på att prata?

EGOCENTRISK OCH GRANDIOS
– Hur kan jag uppnå något om jag inte siktar högt?

DÅLIG INLEVELSEFÖRMÅGA
– Att visa empati mot en fiende är ett tecken på svaghet.

SVEKFULL OCH MANIPULATIV
– Varför ska man vara uppriktig mot en fiende?
Vi är alla manipulativa i viss mån, är det inte vanligt att människor är positivt manipulativa?

FLACKT KÄNSLOLIV
– Ilska kan leda till att man blir stämplad som psykopat!

IMPULSIV
– Det kan ha att göra med kreativitet, att leva i nuet, vara spontan och fri.

BRISTANDE KONTROLL ÖVER BETEENDET
– Våldsamma och aggressiva utbrott kan vara förvarsmekanismer, en falsk fasad, ett sätt att överleva i djungeln.

BEHOV AV SPÄNNING
– Mod att förkasta det rutinmässiga, monotona eller det ointressanta.
Att leva på helspänn, göra saker som är riskfyllda, spännande, utmanande, leva livet fullt ut, vara levande snarare än trög, tråkig och så gott som död.

BRIST PÅ ANSVARSKÄNSLA
– Vanliga mänskliga svagheter borde inte få finnas med.

TIDIGA BETEENDEPROBLEM OCH ANTISOCIALT BETEENDE SOM VUXEN
– Går det utifrån ett brottsregister se om någon är fördärvad eller beter sig på ett avvikande sätt?

SAKNAR ÅNGER OCH SKULDKÄNSLOR
– Det har jag faktiskt inget att säga om.

DIAGNOSKRITERIER.
Minst tre av dessa kriterier måste uppfyllas:

1. FIENTLIGA AFFEKTER:
Hetsigt humör, flammar lätt upp med både verbala och fysiska skymfningar.
2. PÅSTRIDIG SJÄLVBILD:
Stort självförtroende, envist kraftfull, tuff.
3. INTERPERSONELL HÄMNDLYSTNAD:
Kränker och förödmjukar andra, hånfulla, saknar empatiförmåga.
4. AVSAKNAD AV FRUKTAN:
Impulsiva, påskyndande och kraftfulla reaktioner som bestraffning.
5. AGGRESSIV PROJEKTION:
Hävdar att andra är oärliga, kontrollerande och straffande.

NYCKELSYMTOM PÅ PSYKOPATI:
Emotionella/interpersonella drag:
- Munvig och charmig.
- Egocentrisk och grandios.
- Saknar ånger och skuldkänslor.
- Dålig inlevelseförmåga (empatistörning).
- Svekfull och manipulativ.
- Flackt kärleksliv.

Socialt avvisande beteende:
- Impulsiv.
- Bristande kontroll över beteende, lättväckt aggressivitet.
- Behov av spänning.
- Brist på ansvarskänsla.
- Tidiga beteende problem.
- Antisocialt beteende i vuxen ålder.

KORT HISTORIK OM BEHANDLINGSMETODER:
Läkarna har testat lite av varje i försöken att befria psykopaternas behov av att söka spänning.
På 1950-talet var man övertygade om att dom skulle bli mindre våldsamma om man tog bort en bit av hjärnan. Så många blev lobotomerade, som även kallas för ”det vita snittet”, men effekten var inte övertygande.
En annan metod som dom utan framgång provade var ECT (Electro convulsive therapy – El-chock behandling).
Efter hand blev behandlingsförsöken mer och mer desperata som att svepa in psykopaterna i kalla våta lakan.

Under de senare åren så har det visats att man kan hjälpa dom på kemisk väg med bl.a. SSRI läkemedel som Cipramil, Fontex och Prozac.
Även hormonbehandlingar och psykoterapi kan lindra den impulsivitet och aggression som kännetecknar många psykopater.
Metoderna kan bara lindra och ge en tillvaro med färre konflikter, men de kan aldrig bota psykopaterna.

Generellt är det svårt att behandla dom, de är omotiverade eftersom de tycker att det inte är något fel på dem.
Därutöver tillkommer det att de inte är bra på att se hur de själva har det, och inte alls är bra på att sätta sig in i hur andra har det.
Behandlingen blir därför en lätt nödlösning.

Man kan lära en psykopat att ett visst beteende inte lönar sig, men aldrig riktigt få denne att förstå varför.

BORDERLINE

Vilka och varför drabbas man

Man tror att borderline är ärftligt, forskarna har tittat på patienter som har blivit adopterade och sedan tittat på deras biologiska föräldrars mentala hälsa. Dom vars föräldrar som var psykiskt sjuka var överrepresenterade. Fast det kan även bero på helt andra orsaker med, eftersom inte alla med psykiskt sjuka föräldrar har borderline.
Det kan även bero på en tidig hjärnskada eller en omognad i det centrala nervsystemet (cns).

Även tidiga brister mellan mor och barn spelar en stor roll, det är då den s.k. närmande fasen som är den mest känsliga.
Det är viktigt att det finns en stabil och pålitlig föräldrafigur som kan visa barnet att separationer inte är farliga, utan en del av livets gång. Detta eftersom barn har svårt att hantera separationsångest.
Om nu denna balans rubbas och det inte finns en stabil fadersfigur som kan ersätta modern, hämmas barnets utveckling (individualitetsprocessen hämmas med följd av att jaget försvagas).

Med dom som är självdestruktiva så har dom nästan undantagslöst upplevt en stark traumatisk händelse tidigt. Den vanligaste händelsen är incest.
Men det kan även vara andras händelser som ligger bakom, det kan vara alkoholiserade föräldrar, misshandel eller upprepade självmordshandlingar.
Och eftersom barnet inte har skyddats så skapar det ett stort hat kring sig själv eller föräldrarna.
Det finns även helt andra händelser som kan upplevas som övergrepp, men man skall komma ihåg att det som är övergrepp för en person kanske inte är det för en annan, det är helt individuellt.
Det kan vara verbala övergrepp, föräldrarna / föräldern kanske förstör barnets leksaker upprepade gånger. Dom kan helt utan anledning och förvarning plötsligt avliva barnets husdjur.

När man gjorde en jämförelse mellan borderline patienter och patienter med en antisocial och depressiv personlighetsstörning upptäckte man att dom med borderline oftare pratade om övergrepp i barndomen, då var sexuella och verbala övergrepp dom två mest vanliga.
¾ hade varit svårt utsatta av återkommande övergrepp från någon eller båda föräldrarna.

Men det är viktigt att komma ihåg att bara för ett barn har blivit utsatt för övergrepp, så betyder inte det automatiskt att det får en borderline störning, det är maskrosbarnen ett ypperligt bevis på.

DIAGNOSKRITERIER / SYMTOM

När man pratar om borderline så finns det ingen klar gräns mellan neuros och psykos. Att sedan säga att alla har borderline drag i sig är inte fel. Det är nämligen helt normala drag som dom har, med skillnaden att dom som blir sjuka så har dessa drag blivit förstärkta flera gånger om. T.ex. så är världen svart/vit.

Det finns två kriterier som man brukar tala om.
Den ena är den kliniskt analytiska av Otto Kernberg.
Och den andra är Borderline enligt DSM-IV.

I den kliniskt analytiska så bestäms den efter personlighets organisationens speciella drag.
IDENTITETS DIFFUSION. Detta skiljer borderline strukturen från neuros struktur och innebär en dålig uppfattning av sig själv och dom närmaste.
Detta kan innebära en kroniskt subjektiv tomhetskänsla med en motstridig självuppfattning (bäst / sämst) eller ett motstridigt beteende med tendenser till förenklad eller karikerad upplevelse och beskrivning av sig själv och andra.

Det finns ett specifik primitiv försvar som gör den motstridiga identitets upplevelsen och beteendet möjligt.
Dessa försvar kan vara klyvning, projektiv identifikation, förnekelse, primitiv idealisering och omnipotent nedvärdering.
Förmågan att se verkligt på saker och ting är bra, (om det inte gäller saker som är ont eller gott). Detta skiljer borderline strukturen från psykos strukturen.
Att ha en riktig verklighetsuppfattning innebär en kapacitet att skilja mellan vad som tillhör en själv och vad som tillhör andra. Detta innebär också att veta vilka impulser och stimuli som kommer inifrån och utifrån.
Det finns därför inga vanföreställningar eller grovt avvikande beteende eller tankeinnehåll.
En möjlighet till dialog måste föreligga. Observera dock att en subjektiv känsla av overklighet kan förekomma trots en förmåga till realitetsprövning finns kvar.
Vid speciella påfrestningar kan en del patienter reagera med ett psykotiskt tillstånd.

BORDERLINE ENLIGT DSM-IV (USA)

Borderline personality disorder – Kliniskt deskriptivt inriktad.
Ett genomgående mönster av påtaglig impulsivitet samt instabilitet med avseende på mellanmänskliga relationer, självbild och affekter.
Störningen visar sig i ett flertal olika situationer och sammanhang från tidig vuxen ålder och tar sig minst fem av följande uttryck.
1. gör stora ansträngningar för att undvika verkliga eller fantiserade separationer (OBS sådant suicidalt beteende som beskrivs under punkt fem gäller ej här).
2. Uppvisar ett mönster av instabila och intensiva mellanmänskliga relationer som kännetecknas av extrem idealisering omväxlande extrem nedvärdering.
3. Uppvisar identitetsstörning, dvs varaktig och påtaglig instabilitet i självbild och identitetskänsla.
4. Visar impulsivitet i minst två olika avseenden som kan leda till allvarliga konsekvenser för personen själv, t.ex. slösaktighet, sexuell lösaktighet, drogmissbruk, vårdslöshet i trafik, ätstörningar m.m. (OBS sådant suicidalt beteende som beskrivs under punkt fem gäller ej här).
5. Uppvisar ett suicidalt beteende, suicidala gester, suicid hot eller självstympande handlingar.
6. Är affektivt instabil, vilket beror på en påtaglig benägenhet att reagera med förändring av sinnesstämning, t.ex. intensiv episodisk nedstämdhet, irretabilitet eller ångest som vanligtvis varar i några timmar och endast sällan i mer än några få dagar.
7. Känner en kronisk tomhetskänsla.
8. Uppvisar inadekvat, intensiv vrede eller har svårt att kontrollera aggressiva impulser. T.ex. ofta återkommande temperamentsutbrott, konstant ilska och upprepande slagsmål.
9. Har övervägande stressrelaterande paranoida tankegångar eller allvarliga dissociativa symtom.

BETEENDE OCH BEMÖTANDE

Man skulle kunna säga att en person med borderline störning är en ”dubbeltänkande människa”. Förmågan att utan vidare kunna hysa två motstridiga känslor / åsikter är vanlig, t.ex. under ett samtal kan det hända att hon säger en sak, för att tio minuter senare säga något annat åt det helt motsatta hållet.
Och om du då påpekar detta, att hon nyss sade något helt annat så förnekar hon det kategoriskt. Hon är själv inte medveten om det. Hon kan även få plötsliga humörväxlingar som panikattacker, gråtattacker eller vredesutbrott.

Vissa kan vara starkt fixerade vid någon utseende defekt. Andra kan ha tvångstankar om att de eller någon har stickande ögon, luktar illa m.m.
Ångesten är av sk panångest karaktär, dvs den är inte bunden till speciella yttre situationer och personer, utan är mera fritt flytande och ganska diffus. Försvarsmekanismerna är inte tillräckliga för att binda ångesten.
Symtombilden kan variera när det gäller personer med borderline problematik. Om störningen har skett tidigt i separations-individuationsfasen kan personen få övervägande symtom som ses vid psykoser.
Och om störningen skett i slutet får personen övervägande symtom som ses vid neuroser.
Ibland kan borderlineproblematiken vara svårt handikappande och personen kan i långa perioder vara inlagd på en psykiatrisk avdelning.
Hos andra kanske den knappt märks, den märks först vid någon kris eller separation.
Då kan personen tyckas överreagera och för en period verkar tillvaron falla samman. Det kan snabbt gå över, och personen har, kanske med hjälp av det sociala nätverket, kunna återgå till en normal vardag igen.

Hur skal man då bete sig?
Det är lätt att som icke närstående säga hur man skall bete sig, det är bara att läsa litteraturen och höra efter på psyk hur man skall göra.
Och om man nu läser i litteraturen så kan man läsa följande:
1. Att man skall inte sluka patientens kategoriindelning i goda och onda. Även om man nu skulle tillhöra den goda sidan.
2. Att man inte skall vara inkonsikvent och otillförlitlig i sitt beteende gentemot patienten.

Men man skall gärna:
1. Hålla på överenskomna ramar och gränser, och därmed visa att man är att lita på.
2. Stå ut med och visa förståelse för patientens svåra känslor – utan att för den skull ändra på saker och ting man kommit överens om.
3. Företräda en inställning som inbegriper även dom små grå nyanserna i livet, visa att livet inte är svart eller vitt.
4. Sätta gränser, trots att det näst intill omöjligt att ibland att göra det utan att såra ibland.
5. Samla ihop alla som finns runt omkring patienten, detta för att alla skall jobba åt samma håll plus att alla skall veta vad den andre gör. Detta för att undvika onödiga missförstånd, och den onda/goda indelningen.
6. Alla skall ha samma mål.

BEHANDLING

Det finns inget specifikt läkemedel som fungerar. Man ger psykofarmaka i symtonlindrande syfte. Och vid en depression ger man antidepressiva läkemedel.
Om patienten är gränspsykotisk kan man ge neuroleptika. Man bör undvika att ge sedativ på grund av risken för beroende och missbruk.

Insiktsterapi: det är en lång och svår process för en patient att gå, det är inte alla som klara av den behandlingen, men de som klara av den får oftast ett bra resultat.
Insiktsterapin utförs av en erfaren psykoterapeut och pågår under flera år.

Det finns även olika behandlingskollektiv och dagvårdsverksamher för patienter med detta problem. De arbetar oftast med miljöterapi, med att ge stödjande behandling och social träning.
Patienten sitter mittemot terapeuten istället för att ligga ner. Dom träffas 2-3 ggr i veckan.
Tonvikten ligger på vad som händer inom patienten här och nu.

Jag stärkande terapi syftar till att genom samtal frigöra personens egna resurser.

Psykodynamisk terapi (pdt). Genom att personen blir medveten om den omedvetna konflikt som ligger till grund för personens neurotiska beteende.

Dialektisk terapi (dbt). Patienten arbetar med två terapeuter som hon träffar var för sig en gång i veckan. Samtalsterapeuten, har som uppgift att lära patienten att tänka på ett nytt sätt så att hon kan hantera sina känslosvängningar, och stå ut med frustrationer samt bearbeta sina problem.
Terapin vara i regel i 2 år.

Färdighetstränaren, lär ut sociala färdigheter och låter patienten öva just de förmågor hon kan behöva förstärka, t.ex. att be om något man behöver, och att säga nej till folk på ett bra sätt .
Färdighetsträningen sker i grupp och innehåller fyra avsnitt:
1. Att vara medvetet närvarande.
2. Att skapa goda relationer.
3. Att reglera sina känslor.
4. Att överleva kriser.
Syftet med det är att:
1. Reducera patientens suicid försök och självstympande handlingar.
2. Behålla patienten kvar i terapin genom att ingående tala om vad som kan ligga bakom patientens önskan att avsluta behandlingen.
3. Öka patientens livskvalitet.

Kognitiv terapi (kpt). Tankar ger upphov till känslor. Kan man ändra sitt negativa sätt att tänka ändras också dom negativa känslorna.

Familjeterapi. När det gäller ungdomar är det många gånger avgörande för utvecklingen om man kan dra in hela familjen i en avgränsande serie samtal.
Det kan också bli en betydelsefull hjälp till familjen att våga och orka låta den ”identifierande patienten” frigöras ur föräldrarnas band och kliva ur hemsituationen.
Ett lämpligt tillvägagångssätt är att tidigt starta en familjebehandling och sedan eventuellt följa upp den med en längre individuell kontakt.
I samband med en familjebehandling får man också vara beredd på att någon eller båda föräldrarna visar sig behöva egen terapeutisk kontakt. Deras egna psykiska problem kan hittills ha varit undangömda. Barnets symtom verkar som en katalysator på dem.
Det bör i dessa fall vara en helt annan terapeut som tar sig an dom.

DEPRESSION

Olika sätt att beskriva Depression.:

Reaktiv depression:
En reaktiv depression kan uppkomma efter en kris när personen inte kanske en lösning på sin situation.
Personen underskattar sin förmåga tack vare en hopplöshetskänsla och blir deprimerad.

Man reagerar med förtvivlan, gråt och uppgivenhet, den deprimerade kan inte komma till ro på kvällarna, tankarna hoppar till sin framtid som inte finns.
Det finns en risk at personen tar till alkohol, tabletter eller droger för att kunna slappna av och sova, eller koppla av.

Här är det viktigt att personen får prata med någon som lyssnar och kan, på ett realistiskt och bra sätt, uppmuntra och peka på olika alternativa lösningar på situationen.
Man måste hjälpa till att stärka dennes förmåga att själv återta kontrollen över sitt liv igen.


Melankoliskt syndrom:
Här är förklaringen brist på adrenalin, dopamin eller vanligast serotonin.
En annan förklaring kan vara en grundläggande tilltro till andra människor, det kan handla om en verklig eller upplevd förlust av en viktig person.

Det kan bero på att man T.ex. har blivit övergiven som barn och/eller besviken och inte har kunnat hantera den ångest som väckts.
Ilskan vänds inåt, mot det egna jaget, och självkänslan drabbas eftersom man blivit övergiven.
Melankolikern gör mot sig själv som andra har gjort mot denne, så som han har upplevt sig blivit behandlad av andra.

När man är deprimerad går en separation eller förlust av en viktig person inte att upptäcka på en gång, den kan ligga en lång tid tillbaka, kanske ända till dom första levnadsåren, och tack vare det så kan man sjunka in i en för somliga, oförklarlig melankoli.
I melankolin är flera funktioner påverkade.
Det är sinnesstämningen, tankeinnehållet, viljelivet och handlingskraften, vegetativa och hormonella funktioner.

1. Sinnesstämningen är sänkt, men på olika sätt beroende på graden av melankoli. Det kan vara allt från pessimism som inte märks av omgivningen till att personen är helt fångad i en smärtsam hopplöshet som är svårast på morgonen.

2. Tankeinnehållet kretsar kring att man inte är lika bra som alla andra och inte värd att leva. Självmordstankar återkommer alt oftare. Livsbördan känns övermäktig. Gamla rutiner funkar inte längre, det kan handla om värdet med livet och om personen själv är värd att leva. Tankarna kretsar kring skuld. Man pratar endast om detta och kan inte avledas. Det går inte att stimulera eller pigga upp en människa som är inne i ett melankoliskt tillstånd.

3. viljeliv och handlingskraft kan variera från olust att ta sig för något, till att sluta upp med det mesta. Man bryr sig inte om att sköta sig själv.

4. vegetativa och hormonella funktioner är ”inställda på lågvarv”. Efter ett tag, när tillståndet fördjupas, så tillkommer aptitlöshet, viktminskning, viktökning (sällsynt), förstoppning och minskad sexuell lust.

Framför allt när det gäller depressioner, så är det viktigt att man utesluter somatiska (fysiska) orsaker.
Eftersom allt fungerar långsammare, även kroppens funktioner så kan det uppstå en del fysiska problem.
Det finns sjukdomar som har en liknande symtom, t.ex. hjärntumör och Parkinsons.

En melankolisk person behöver tid, det kan gå över efter 4-5 månader av sig självt.
Det ofta en smärtsam process som gör att anhöriga söker hjälp åt den drabbade.

Det finns alltid en risk för självmord när det gäller depression.
Man anser att de anhöriga och omvärlden skulle ha det bättre, och vara förtjänta av att man inte finns.

Risken för självmord är som störst för melankoliska personer när den antidepressiva medicineringen börjar verka.

Den vanligaste behandlingen är antidepressiva mediciner och ECT.
ECT är Electro Convulsive Therapy, dvs. Elchockbehandling.

Måttliga depressioner kan behandlas med kognitiv terapi.

Rädsla för återfall är relativt stor, och det är ganska vanligt med återfall.

Tack för dessa. Intressant läsning

För din egen skull hoppas jag att det inte är ett arbete eller dylikt som ska in till din lärare, din styckindelning och ditt ord väl är en katastrof. Finner inte det särskilt intressant heller, eftersom det mesta verkar saxat från wikipedia eller nån annan informationssida.

det fd skolarbeten som inte är saxade från wiki. eller någon annanstans.