GUILLOU - skarprättare eller pösmunk?

Men det är väl sympatiskt? Ett mänskligt drag som poppar upp i hans dagliga värv?

Han är en av de få i sin "klass"/position som INTE vill vara chef på äldre dar.

Ordförande för Publicistklubben, ja men där går gränsen.

JG förlorade all trovärdighet när han "uppfann" nya bevis i målet gällande mordet på Catherine DaCosta. Att i pressen sitta och bl a hävda att vittnen begått mened och att polisen inte följt upp vissa spår, när det är helt taget ur luften, är helt förkastligt.
Ni som känner till fallet vet säkert redan att JG, Leif GW och den anklagade Obducenten känner varandra.

Ja och nej. Det blir lite som kvällstidningarnas löpsedlar som ska göra chock och skandal av alltsammans. Man blir lite överseende till slut.
Men självklart har jag stor respekt för mannens tanke- och formuleringsförmåga. Svårt att ha annat.

Jan Guillou är en av de stora journalisterna i vår tid.

Han är extremt påläst och uttalar ALDRIG något faktamässigt som inte han har tagit reda på.

Jag håller inte alltid med honom i hans slutsatser, men det är en helt annan sak.

Dessutom är han så där enormt road av att sätta andra på plats, vilket kanske inte alltid väcker sympatier.

En anekdot som jag tror är sann handlar om hans notoriska felparkerande i Stockholm. Vid ett tillfälle så hade han ställt sig utanför Östermalmshallen (tror jag) - då lapplisorna kommer i full karriär. Han säger att han kan betala kontant, vilket de då givetvis harmset nekar till. Då står han och väntar tills han får lappen, så han kan gå in och betala direkt på banken.

Bilen, den flyttar han inte.

Skulle göra svenska lumpen trots att han var fransk medborgare. Kul grej i Fib-aktuellt!

Satte dit sin kära internatskola Solbacka i artiklar så fort han kommit därifrån! Senare i boken/monologen/filmen Ondskan.

Och då IB-affären 1973 i Fib-kulturfront med Peter Bratt, sedemera DN. Båda fick sitta i fängelse för det.

Nej. Det enda jag vet är att han uttalade sig MOT att journalister ska sladdra om pågående polisiära ärenden, alltmedans han själv och GW fick skäll av rikspolischefen (via GW, då det var han som fick skit för att ha delat med sig hemligheter till en civilist). Att han har kopplingar till teet Härm hade jag ingen aning om- länk?

vad gäller vad Guillou har gjort: mycket bra, men också mycket skit. Civilkurage är inte samma sak som att slå in öppna dörrar eller använda sig av infantila sandlådeknep (upprepade krönikor i AB) för att försöka få folk på sin sida.

(Jan Guillou, Publicistklubbens ordförande, har i olika sammanhang med skärpa framhållit hur viktigt det är att journalister inte för vidare osanna eller spekulativa uppgifter från pågående brottsutredningar.)

Läs Guillous krönika om vikten av att inte skriva osant i tidningen Journalisten från oktober 2000.
http://www.journalisten.nu/kronika.asp?article_id=1424 >>

Läs också två av hans krönikor i Aftonbladet om fallet Catrine da Costa där han själv förde ut uppgifter som han fått inifrån polisutredningen - uppgifter som nu visar sig vara osanna eller spekulativa.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/9909/20/guillou.html >>
http://www.aftonbladet.se/nyheter/0007/24/guillou.html


http://www.svt.se/granskning/reportage.asp?S=418&A=418

Hmm, jag respekterar JG som journalist och han skall ha all respekt för att han t.ex. driver kampanj mot incest-häxprocesserna.

Vad avser hans realism ställer jag mig frågande. JGs kardinalfel är att han extrapolerar korn av sanning till hela skeenden. I t.ex. Arns rike gör han en stor affär av ett slag mot danskarna och hur det kan ha gått till. Eftersom man såvitt jag förstår praktiskt taget inte vet ett skvatt om detaljerna i något slag före Brunkeberg i slutet av 1400-talet är det inte så konstigt att ett mindre slag i slutet av 1200-talet fallit i glömska. Detta stoppar dock inte JG från att spekulera i flera minuter om hur bågskyttarna skall ha skjutit på ett speciellt sätt som de skulle ha lärt sig från en korsfarare. Han är realistisk på så sätt att man i princip kan tänka sig att det skulle kunna ha gått till på det sättet, men om man läser t.ex. Barbara Tuchmans krönika över 1300-talet så finns inga spår av denna fantastiska koordinerade pilbågs-taktik.

Ett liknande exempel är i Hamilton-böckerna (Demokrtatiske terroristen, tror jag) där Hamilton får för sig att använda datasändaren DART tillsammans med en Ra135 kortvågssändare från Libanon till Sverige. Detta är i princip möjligt givet gynnsamma jonosfärsförhållanden och en kul övning för en radioamatör. Tanken att en hemlig agent skulle förlita sig på denna kommunikationsmetod är däremot befängd. Återigen extrapolering till ett orimligt skeende.

farbror Barbro - du är medveten om att både Arn och Hamilton-böckerna är FICTION?

Jag gillar JG. Har läst alla hans böcker och sett honom ganska mycket i tv-debatter m.m. Det är långt ifrån alltid som jag tycker likadant som han men han är duktig på att debattera och han är ruskigt påläst. Sen att han vågar vara politiskt inkorrekt gör honom till en ganska sällsynt journalist!!

Alla egenskaper du staplar är bra, MEN hade han satt en isbit mot pannan vad gäller många av hans älsklingsebatter hade han fört fram sina poänger bättre. Hade han dessutom lyssnat och tagit till sig en eller annan gång hade han varit exceptionellt bra- och sällsynt. Självrättfärdiga gaphalsar är lättignorerade, medan slagfärdiga debattörer som är pålästa OCH kan ta till sig motargument är oövervinnerliga.