Xallos vår och sommar var/är ingen dans på rosor!

I april åkte jag ned och hälsade på flickvännen jag varit tillsammans med och bott tillsammans med de 4 senaste åren i landet där hon jobbar under 2006.
Allt är frid och fröjd och eftersom vi inte setts under ett par månader så är förhållandet glödhett igen med allt vad det innebär, vi har helt enkelt en fantastisk tid tillsammans och jag har redan biljetter bokade för nästa besök (ca 4 veckor efter hemkomst) jag skulle således åka tillbaks i redan i början på maj och denna gång stanna i minst 3 veckor.

Dagen jag skall åka hem är flickvännen väldigt ledsen och jag får spendera en timme med att trösta henne för att hon gråter över min hemfärd, detta trots att jag kommer tillbaka inom en månad för att sedan flytta ned lite mer permanent i slutet på sommaren.

På flygplatsen brister hon ut i gråt igen och vill inte att jag skall åka osv!
Under de närmsta två veckor så återgår saker mer eller mindre till det normala där vi samtalar om livet universum och allting (vi hörs varje kväll) runt ikring påsk ca 2 veckor efter att jag åkt hem så landar några utav hennes väninnor hos henne och allt är tiptop!
Fredagen sådär den 21 april så åker dom upp till Dubai för att festa lite, innan dom åker dit så ringer hon mig och gråter för att hon saknar och älskar mig så otroligt mycket, hon har tillochmed ställt fram mina skor i hallen för att det skall kännas som att jag är där, dessutom sover hon i en utav mina t-shirtar osv.

Efter hemkomsten från Dubai blir saker och ting lite konstiga, de dagliga samtalen byts ut mot ett samtal varannan var tredje dag sådär, söndag kväll den 7 maj ringer hon och säger (jag citerar)
Hej det är jag!
Det har hänt något tråkigt, jag har träffat en här!

Det resulterar i att xallo spyr rakt ut på golvet i sovrummet.
Hon har alltså träffat en kille i dubai som hon har hållit telefonkontakt med och sedan varit ute och ätit middag med en gång (de har alltså inte idkat något utbyte av kroppsvätskor osv, så pass kan jag lita på henne).

Jag ställer naturligtvis frågan om hon är helt dum i huvudet, Hon har blivit upp över öronen förälskad i en man som hon har träffat 2 ggr och känner att hon är skyldig att ta reda på vad det kan leda till och vill göra slut på ett fyraårigt förhållande!
3 dagar efter att hon ringt kommer hon hemflygande för att prata och är då helt kall den första timmen vi samtalar, till slut lyckas jag bryta igenom barriären och hon bryrter samman och vill försöka rädda vårat förhållande, resterande 3 dagar spenderar vi tillsammans och hon säger som följer, du är det finaste jag har förlåt, jag älskar dig men jag är så förvirrad just nu! Jag har börjat tvivla på vår relation, om jag kan få känslor för någon annan hur skall man då veta vad som är rätt säger hon, samtidigt som jag och hennes egen familj säger åt henne att inte göra något förhastat då man faktiskt kan få känslor för någon annan trots att man lever i en relation men att det i 9 fall av 10 kommer surt efter att förälskelsen avtagit inom ett par månader.

Hon åker "hem" till mellanöstern och jag väljer att inte ha någon direktkontakt med henne då jag vill ge henne tid att gå in i sig själv och funder på vad fan hon har ställt till med.

3 veckor senare ringer hon mig klockan 5 på morgonen och grinar för att det är tufft på jobbet och hon har blivit omplacerad etc. Jag pratar med henne tills hon mår bättre och ber henne sedan att inte ringa mig något mer om hon inte har något konkret att komma med, hon har trots allt gjort slut med mig för en annan mans skull. Hon kan således inte både ha kakan och äta den.

I slutet på juni kommer hon hem för sin semester och vi träffas och pratar, hon säger då att hon är rädd att hon inte är kär i mig längre, hon älskar mig men är nog inte kär i mig och att hon tror att hon gått vidare (nåja). Jag säger då att det är dags att bodela då jag har fått nog av den här skiten, så vi gör det och hon gråter konstant och hasplar ur sig att hon aldrig kommer att träffa nån som mig igen, att hon älskar mig så otroligt mycket och att jag är hennes bästa vän och den enda som vet precis vad jag skall säga för att få henne att må bra osv. Jag frågar då om vadfan hon gör slut för om hon känner allt det där, och hur hon e funtad som kan gå från jag älskar dig du är mitt allt och att grina till att byta ut mig mot någon annan på 2 dejter! Hon har naturligtvis inget svar och säger bara hon antagligen begår sitt livs misstag men att killen i dubai inte betyder ett skit längre och att hon inte har någon kontakt med honom, utan det är tvivlena som spökar!
Jag förklarar för henne att efter ikväll vill jag inte höra ifrån dig något mer, inga samtal, mail eller någonting annat, vi bryter här för gott!
Kvällen avslutas med att vi delar 2 flaskor vin och pratar minnen, gråter och sedan somnar i varandras armar. På morgonen kysser vi varandra farväl och önskar varandra ett underbart liv, och sedan dess har jag inte vare sig sett eller hört något ifrån henne!

Så flickor tala gärna om för mig hur ni är funtade för jag förstår tamigfan ingenting! I april tog hon en livförsäkring med mig som förmånstagare och vi planerade giftermål och barn, 3 veckor senare är jag borta ur hennes liv, hur går det ihop?

Xallo mår således alldeles jävla pyton, men livet går vidare och jag orkar inte vara bitter!
Ringer hon mig och säger att hon begått ett misstag så skulle jag antagligen ta emot henne med öppna armar då jag älskar henne och saknar henne otroligt mycket!