Citat:
Finns egentligen orden "mins" och "dins" - alltså att man gör genitiv av orden "min" och "din"? Typ om vi är två tjejer som pratar om våra män: "min är si", "din är så" - det är underförstått vilka män det är vi talar om. Kan man då säga t.ex. "jag kan se mins fel och brister", eller måste man säga "jag kan se min mans fel och brister"? Eller "dins nya båt är snygg", eller måste man säga "din mans nya båt är snygg"?
Om detta var jättedumt, så skyller jag på att jag har varit vaken hela natten!
Om detta var jättedumt, så skyller jag på att jag har varit vaken hela natten!
Mins och dins som genitiv av min och din finns, som du säkert anade, inte alls i normerad svenska. Men vi kan konstatera att många svenskars vardagliga talspråk innehåller en något annorlunda sorts -s som ett klitiskt grammatiskt morfem som verkar vara möjligt att hänga på det mesta i nominalfrasväg. "Vems bil är det där? – Mannen med den fula hundens. – Kvinnan som bor bredvids. – Paret som alltid grälars." Jag ser inget som talar emot att de som har detta -s i sitt talspråk också skulle kunna sätta det på min och din.
