Leif GW gör comeback i SVT i programmet "Veckan" hösten 2024

Skönt inlägg. Tack för kommentaren.

Finns inga fabler i boken.
Har läst och GW är ärlig som alltid, han drivs av en rättvisepatos, hans far var en grovjobbare, en sådan som byggde det nya Sverige med välstånd. Dessa har aldrig fått ett erkännande och jag tror att GW har svårt att smälta detta, speciellt när han läste på Norra Real med sina överklasskompisar.
Endast Valhallavägen skiljde de åt, arbetarklass, överklass, och GW har inte kunnat släppa detta att han som arbetarklassgrabb fick prestera dubbelt mot sina överklasskamrater som gled på räkmacka. Det har satt sina spår.

Jag förstår fortfarande inte "hatet" mot GW. Han framstår som en tämligen ödmjuk och jazzig katt. Visst, ibland slår det över, och han blir en självförhärligande figur - men gäller inte detta merparten av oss människor.

Jag tycker han gjorde ett grymt och upplysande knäck på SVT ihop med Kvarntoft, utgår ifrån att han levererar till fullo nalkande höst. Grattis Sverige!

Håller helt med GW är en skön gubbe som skrivit en hel del bra böcker. Sedan att hans kritiker klagar på att han inte är polis beror naturligtvis på deras egna begränsade fattningsförmågor.

Likaså är kritiken rörande forskning helt felaktig då hans anställning varit vid Rikspolisstyrelsen och inte vid någon forskningsinstitution. Däremot är det välkänt att han varit djupt kritisk mot polisens arbetssätt
Och omorganisation. Något som med tiden visat sig vara rätt.

Håller med dig!

Nu är det visserligen mer än 10 år sedan jag läste boken men exemplen är hur många som helst om man orkar och bemödar sig att kontrollera hans påståenden. Något jag kommer på så här direkt är att han påstår att han började sommardagarna vid stambordet på Teatergrillen med löjrom och rökt lax och snaps och starköl när han gick i andra ring (ca 17 år eftersom ha tog studenten vid 19). Kvällarna tillbringades på Gröna Lund där han från orkesterdiket bl.a. såg Elton John. Elton John är tom yngre än GW och vid den tiden ca 15 år. Tror att hans första uppträdande i Sverige var 1971.

Det är många är sedan jag lästa memoarerna så jag har ingen minnesbild av det du skriver. Men, GW var kompis med någon av barnen Lindgren (klasskompis?) så han var ofta på Grönan och såg antagligen många artister uppträda att blanda ihop vem han såg när är ett tämligen banalt och oförargligt fel.

Memoarer är sällan någon objektiv sanningsbeskrivning utan oftast en sammanfattning av hågkomster med det fel och brister som uppstår med tiden tand.

Läs om boken så finner du mängder av "banala och oförargliga" fel. Det är precis det jag påstår. Han har skrivit en självbiografi som är fylld av lögner och påhitt. Menar du att han var gaggig redan då han skrev den här boken ca 2010?

Min tro är att alla människors minnen påverkas av tidens tand och att man blandar ihop händelser. Jag tror att det är ytterst få som gör nogsamma dagliga anteckningar för att få eventuella framtida memoarer korrekta. Det har naturligtvis inget med gaggighet att göra utan är en helt naturlig process.

Risken är naturligtvis större att det sker om man levt ett innehållsrikt liv med mängder av händelser och intryck, något jag har full respekt för att du inte kan föreställa dig.

Det är naturligtvis så att det är människor med synnerligen begränsad fattningsförmåga som tror att självbiografier är objektiva sanningar av en verklighet snarare än resultat av ett selektivt minne som i bästa fall skildras objektivt efter bästa förmåga.

Jag blir lite förvånad över att du ängar tid och kraft för att gå igenom hans memoarer för att kontrollera sanningshalten och det värsta du kan komma med är att han mindes fel om när han såg Elton John

Som jag skrev så har jag inte sett boken sedan jag läste den för drygt 10 år sedan. Du efterlyste ett exempel på "fabler och lögner". Jag gav dig två av de många jag fortfarande kommer ihåg. Att Leif GW ständigt kommer med fantasier kan ju ha sin grund i ett långt alkoholmissbruk. Vad vet jag? Hur som helst avslutar jag den här dialogen med dessa ord.

Ur inledningen till Gustavs grabb
"Och om nu detta är sant, att romanen om Madame Bovary i själva verket var Flauberts självbiografi, så är denna berättelse om min egen klassresa en roman om mitt liv och eftersom jag ännu en gång är fri att välja är det i vart fall ett sätt för mig att återförsäkra mig i min roll som författare, trots att det mesta som står här säkert är sant. Vad det nu spelar för roll, den här gången."

Du har alltså fel om boken, den är skriven som en roman inte som en självbiografi. Det skulle vara mig främmande att påstå att du ljuger och fabulerar. Jag tro helt enkelt att du inte begriper skillnaden mellan de två olika angreppsätten.

Aftonbladet och etablissemanget valde Jerzi Sarnecki hela 90, och tusen och 10talet.
Skadan är skedd.

Jag förstår inte hur svenskar kan tolerera förrädare ute i samhället.