Citat:
Centern har historiskt inte direkt varit ett ideologiskt idéburet parti. Man värjde sig till ganska nyligen att kallad borgerligt, man föredrog beteckningen icke-socialistiskt och man var definitivt inte ett liberalt parti. Historiskt var man lika skeptiskt inställd till moderaterna som man var till sossarna, om inte mer och man har gillat offentliga lösningar och politik som är bra för lägre medelklass och högre skikt av arbetarklassen. Politik som främjar intressena för lägre tjänstemän, småföretagare, hantverksyrken på ett ungefär. Det där finns det inte så mycket kvar av på riksnivå eller bland centerns väljare, men ute i partiets distrikt, bland centerns kommunpolitiker och i den där kretsen gamla kärnväljare är det nog levande.
Tanken är väl att man hoppas bli tungan på vågen igen så att man kan stödja en sosseregering och utkräva C-politik (lite oklart vad) i utbyte (som med januariavtalet), eller delta i en borgerlig regering utan stöd av SD. Det senare är förstås orealistiskt att uppnå under överskådlig tid och då försöker man väl med det förstnämnda antar jag. Det skulle nog bli enklare att komma överens med S när det är Demirok som styr än när Lööf styrde eftersom hon såg det som avgörande att få igenom en ”kjaftfull, libejal jevolution” och hennes chefsförhandlare Martin Ådahl ju är Centerns främste banérförare för marknadsliberalism. Den där liberalismen är dock inte alls klassisk centerpolitik utan något som fick en hamn i partiet under Maud Olofssons tid och blev verklig politik och inriktningen för partiet under Lööf.
Demirok är mycket mera klassisk centerpartist i förhållande till ideologi, dvs han har ingen sammanhållen sådan men lutar åt den sossiga sidan och gillar offentliga lösningar på ett helt annat sätt än Lööf/Ådahlfalangen gör.
Frågan om varför man skall rösta på C om nu C under Demirok inte tvingar på S marknadsliberala reformer förblir dock därmed obesvarad och det är nog det som syns i att väljarna verkar se Cs politik som irrelevant. Att hata SD är inte i sig längre ett tillräckligt skäl för att få i grunden allmänborgerliga väljare att rösta på C och om man inte ens får liberal ekonomisk politik i utbyte så är det nog inte så lockande alls. De unga storstadskvinnor som röstade på ”Annie” för att hon var ung kvinna försvann redan före det senaste valet så de finns inte heller kvar.
C-kärnväljarna är däremot nog egentligen mest missnöjda med att partiet vippar på spärren snarare än att man är missnöjda med Demiroks politik i sak. Ideologi är ju inte riktigt en grej för dem.
