Citat:
Ursprungligen postat av
tangerinescience
Intressant, vad bygger du detta på? Länka gärna
Jag baserar det på att VD-löner har ökat med tusentals procent på bara några decennier samtidigt som det saknas stöd för att deras ökning av ersättningsnivåer motsvarar deras marginalnytta till bolaget.
Att beräkna en VD:s marginalnytta är mycket svårt, för att inte säga omöjligt. Man får istället räkna på hur företaget presterar och hur mycket av det som påverkas av yttre faktorer, som VD:n inte kan påverka. Det finns ett begrepp inom ekonomin om det här som lyder "pay for luck" som handlar om att man belönar de högsta cheferna för bolagsvinster som är bortom deras kontroll, som förändringar i råvarupriser, konjunkturen, marknaden osv.
Och det finns också skäl att tro att den dramatiska löneökningen har andra förklaringar.
Jag copy-pastear från Capital in the Twenty-First Century av Thomas Piketty då han både argumenterar och förstår saken långt mycket bättre än jag:
Citat:
To set the pay of the firm’s CFO (or his deputies, or of the director of
marketing and her staff, etc.), one would in principle want to estimate his marginal
productivity, that is, his contribution to the firm’s value-added of 5 billion euros: is
it 100,000, 500,000, or 5 million euros per year? A precise, objective answer to this
question is clearly impossible.
(...)
Obviously, such an estimate would be highly approximate, with a margin of error much greater than the
maximum salary one would think of paying, even in a totally stable economic
environment. And the whole idea of experimentation looks even more hopeless
when one remembers that the environment is in fact changing constantly, as is the
nature of the firm and the exact definition of each job.
In view of these informational and cognitive difficulties, how are such
remunerations determined in practice? They are generally set by hierarchical
superiors, and at the very highest levels salaries are set by the executives themselves
or by corporate compensation committees whose members usually earn comparable
salaries (such as senior executives of other large corporations). In some companies,
stockholders are asked to vote on compensation for senior executives at annual
meetings, but the number of posts subject to such approval is small, and not all
senior managers are covered. Since it is impossible to give a precise estimate of
each manager’s contribution to the firm’s output, it is inevitable that this process
yields decisions that are largely arbitrary and dependent on hierarchical
relationships and on the relative bargaining power of the individuals involved. It is
only reasonable to assume that people in a position to set their own salaries have a
natural incentive to treat themselves generously, or at the very least to be rather
optimistic in gauging their marginal productivity.
To behave in this way is only human, especially since the necessary information is, in objective terms, highly imperfect. It may be excessive to accuse senior executives of having their “hands in
the till,” but the metaphor is probably more apt than Adam Smith’s metaphor of the
market’s “invisible hand.” In practice, the invisible hand does not exist, any more
than “pure and perfect” competition does, and the market is always embodied in
specific institutions such as corporate hierarchies and compensation committees.
Det finns också skäl att tro att utvecklingen för ersättningsnivåerna för toppchefer är speciell, och utmärker sig även gentemot andra grupper av höginkomsttagare.
https://www.epi.org/publication/ceo-compensation-2018/
En random länk jag tog om begreppet pay for luck:
https://corpgov.law.harvard.edu/2020...last-20-years/
Enligt den här artikeln verkar det finnas en avtagande trend för pay for luck. Men det kanske inte måste betyda att det går åt rätt håll. Reddits CEO belönades ju med en årslön på två miljarder, trots att bolaget det året gick med en miljard i förlust.
