Jag slänger då och då ett öga på den globala drogmarknaden av någon slags gammal vana, och en sak som har slått mig är att så gott som alla substanser som någonsin haft en halvstor marknad i väst är vanligare och billigare än någonsin just nu, och det är en utveckling som varit ganska stadig sedan millenieskiftet åtminstone.
Något som dock nästan verkat ha försvunnit helt är äkta China White, dvs. Diacetylmorfin i Hydroklorid / Salt-form, ibland kallat Heorin #4 (där Heroin #3 är den bruna fribasformen, rökheroin). Det vita heroinet brukade mig veterligen gå från fjärran östern (Gyllene triangeln), via södra Italien med omnejd, vidare till Europa och USA, osv. (filmen French connection från ca 1970 handlar bl.a. om detta). Sedan verkade sydeuropeerna av någon anledning lägga ned verksamheten, och exporten började gå från gyllene triangeln direkt till USA och Kanada där den här formen av heroin har varit mer eller mindre den absoluta standardformen i många regioner fram tills relativt nyligen. Antingen vitt fint H, eller sunkpundigt black tar. Numera ser det lite annorlunda ut.
Har också hört historier om Australiensiska kustbevakare som stoppat nordkoreanska båtar fullastade av vita block med partistämpeln på, direkt från statliga labb i Pyongyang. Enkelt sätt att dryga ut statskassan antar jag Detta var kring 2010-2015. En av anledningarna att Australien länge haft rykte om sig att ha det bästa heroinet i världen - både gyllene triangeln och Nordkorea nära inpå.
Så sent som för kanske 5 år sedan kunde jag skaffa riktigt H#4 inom Europa, och även ibland med lite tur inom Sverige. Det var långt ifrån vanligt, men det gick om man lade ner lite jobb, och kändes som en riktigt ovanlig lyx när man fick tag på det. Jag kan ännu få cravings efter den alldeles särskilda lukten och smaken som china white har - syrligt, som vinäger. Men det var ett sidospår
När jag tittar på de internationella marknaderna idag, så är det vansinnigt snålt med äkta China White, i så gott som hela världen. Det som säljs under namnet verkar oftast vara helsyntetiskt, och ger mig fentanylvibbar lång väg. Jag ser det varken i Australien, Kanada eller USA, där denna form varit mer eller mindre standard, motsvarigheten till vad brunt rökheroin är i Europa.
Att en produkt som varit en hörnsten i många drogimperier sedan 60-70-talet, har god förankring hos användare, har gett upphov till en rad låttitlar och andra kulturyttringar som hänvisar antingen till China White eller Chinese Rocks eller annat smeknamn, etc. och som faktiskt på många sätt har unika egenskaper som inte H#3 kan ersätta... Det känns, tja, helt enkelt lite märkligt. Och udda, när resten av drogmarknaden går åt rakt motsatt håll. Den svarta marknaden brukar vara väldigt bra på att fylla luckor... Så varför inte i detta fall? Visst - en opiatmissbrukare är oftast inte så kräsen av sig... Men det brukar ändå alltid finnas efterfrågan på ovanliga och exklusiva varor, som direkt går för premiumpris. Jag minns mycket väl MDMA-torkan som drog över Europa när Kineserna städade upp sassafrassodlingarna strax efter millenieskiftet - Då kunde 1g MDMA gå för 2000kr. Jag är inte helt up to date, men motsvarande idag ligger väl närmare 200kr, kanske mindre. Varför ser man inte samma utveckling för vitt heroin?
Jag är intresserad av att höra om någon har någon förklaring till bakomliggande orsaker till situationen? Har produktionen i gyllene triangeln upphört? Varför är det inte värt för sydamerikanerna eller afghanerna att tillverka i den här formen (kunskapen om tillverkningsprocessen och allt annat som behövs finns utan tvekan för de som önskar det i dessa regioner, det ser jag som bortom tvivel)?
Jag skall vara tydlig med att jag inte lägger någon värdering i frågan - Nuförtiden kvittar det mig om jag har tillgång till det eller ej. Jag har bara undrat över detta ett längre tag nu, och jag finner inga bra förklaringar. Eller några förklaringar alls egentligen.
Så någon som vet - Vad hände med Heroin #4?
Något som dock nästan verkat ha försvunnit helt är äkta China White, dvs. Diacetylmorfin i Hydroklorid / Salt-form, ibland kallat Heorin #4 (där Heroin #3 är den bruna fribasformen, rökheroin). Det vita heroinet brukade mig veterligen gå från fjärran östern (Gyllene triangeln), via södra Italien med omnejd, vidare till Europa och USA, osv. (filmen French connection från ca 1970 handlar bl.a. om detta). Sedan verkade sydeuropeerna av någon anledning lägga ned verksamheten, och exporten började gå från gyllene triangeln direkt till USA och Kanada där den här formen av heroin har varit mer eller mindre den absoluta standardformen i många regioner fram tills relativt nyligen. Antingen vitt fint H, eller sunkpundigt black tar. Numera ser det lite annorlunda ut.
Har också hört historier om Australiensiska kustbevakare som stoppat nordkoreanska båtar fullastade av vita block med partistämpeln på, direkt från statliga labb i Pyongyang. Enkelt sätt att dryga ut statskassan antar jag Detta var kring 2010-2015. En av anledningarna att Australien länge haft rykte om sig att ha det bästa heroinet i världen - både gyllene triangeln och Nordkorea nära inpå.
Så sent som för kanske 5 år sedan kunde jag skaffa riktigt H#4 inom Europa, och även ibland med lite tur inom Sverige. Det var långt ifrån vanligt, men det gick om man lade ner lite jobb, och kändes som en riktigt ovanlig lyx när man fick tag på det. Jag kan ännu få cravings efter den alldeles särskilda lukten och smaken som china white har - syrligt, som vinäger. Men det var ett sidospår
När jag tittar på de internationella marknaderna idag, så är det vansinnigt snålt med äkta China White, i så gott som hela världen. Det som säljs under namnet verkar oftast vara helsyntetiskt, och ger mig fentanylvibbar lång väg. Jag ser det varken i Australien, Kanada eller USA, där denna form varit mer eller mindre standard, motsvarigheten till vad brunt rökheroin är i Europa.
Att en produkt som varit en hörnsten i många drogimperier sedan 60-70-talet, har god förankring hos användare, har gett upphov till en rad låttitlar och andra kulturyttringar som hänvisar antingen till China White eller Chinese Rocks eller annat smeknamn, etc. och som faktiskt på många sätt har unika egenskaper som inte H#3 kan ersätta... Det känns, tja, helt enkelt lite märkligt. Och udda, när resten av drogmarknaden går åt rakt motsatt håll. Den svarta marknaden brukar vara väldigt bra på att fylla luckor... Så varför inte i detta fall? Visst - en opiatmissbrukare är oftast inte så kräsen av sig... Men det brukar ändå alltid finnas efterfrågan på ovanliga och exklusiva varor, som direkt går för premiumpris. Jag minns mycket väl MDMA-torkan som drog över Europa när Kineserna städade upp sassafrassodlingarna strax efter millenieskiftet - Då kunde 1g MDMA gå för 2000kr. Jag är inte helt up to date, men motsvarande idag ligger väl närmare 200kr, kanske mindre. Varför ser man inte samma utveckling för vitt heroin?
Jag är intresserad av att höra om någon har någon förklaring till bakomliggande orsaker till situationen? Har produktionen i gyllene triangeln upphört? Varför är det inte värt för sydamerikanerna eller afghanerna att tillverka i den här formen (kunskapen om tillverkningsprocessen och allt annat som behövs finns utan tvekan för de som önskar det i dessa regioner, det ser jag som bortom tvivel)?
Jag skall vara tydlig med att jag inte lägger någon värdering i frågan - Nuförtiden kvittar det mig om jag har tillgång till det eller ej. Jag har bara undrat över detta ett längre tag nu, och jag finner inga bra förklaringar. Eller några förklaringar alls egentligen.
Så någon som vet - Vad hände med Heroin #4?