När jag, bara helt häromdagen faktiskt, var på min dagliga fotvandringspromenad till min lokala dagligvarubutiker, så råkade jag stryka förbi ett av traktens buskage.
Märk min förvåning när jag plötsligt kunde lystra till ett slags "oväsen" av sällan hörd karaktär.
Det visade sig, vid närmare okulär besiktning, vara en väl insynsskyddad skata, som satt där uppflugen på sin kvist och ... höll låda."
Jag kan nog inte förklara det på annat sätt än att den sjöng.
Skatan alltså.
Men, bara det att jag nog aldrig hört sådana ljud komma ur en skatas, vanligtvis så högljutt uppskruvade, trattmegafon - ut ur vilket diverse oljud såsom raspande hånskratt och bestämda kraxande läten må höras.
Icke så denna gång.
Det enda jag kan likna ljudet vid hade nog kunnat vara en undulat, som sitter framför sin spegel i buren och "myser med sig själv, sin spegelbild."
Ett konstigt mjukt nojsande, rullande, gummiggungande rullande av mjuka instängda toner alltså - helt befriat av allt det där annars så kantiga och raspigt uppfordrande som vi annars fått vänja oss från skatfågelns repertoar.
Jag har, som sagt, aldrig hört detta förr.
Så ... vad gjorde skatan egentligen?
Sjöng den verkligen ...
Eller var det en ensam skat-mamma som längtade efter att få rå om ytterligare en ny kull skatungar när våren nu nalkas ???
Så hon satt där och övade på mjuka omvårdnadsljud, redo att ha vid hands när äggen till slut ploppar ut.
Eller lockade hon på en hane (eller han - på en hona)?
När jag vände på klacken för att gå tillbaka för att spela in serenaden, så fick emellertid skatan nog och ville inte dela med sig längre och flög iväg från mig.
Ja, vad Var det egentligen jag bevittnade för något otyg ?
Skatan är ju ökänd som "trollfågeln" och jag blir lite orolig att den försökte förtrolla mig kanske.
Märk min förvåning när jag plötsligt kunde lystra till ett slags "oväsen" av sällan hörd karaktär.
Det visade sig, vid närmare okulär besiktning, vara en väl insynsskyddad skata, som satt där uppflugen på sin kvist och ... höll låda."
Jag kan nog inte förklara det på annat sätt än att den sjöng.
Skatan alltså.
Men, bara det att jag nog aldrig hört sådana ljud komma ur en skatas, vanligtvis så högljutt uppskruvade, trattmegafon - ut ur vilket diverse oljud såsom raspande hånskratt och bestämda kraxande läten må höras.
Icke så denna gång.
Det enda jag kan likna ljudet vid hade nog kunnat vara en undulat, som sitter framför sin spegel i buren och "myser med sig själv, sin spegelbild."
Ett konstigt mjukt nojsande, rullande, gummiggungande rullande av mjuka instängda toner alltså - helt befriat av allt det där annars så kantiga och raspigt uppfordrande som vi annars fått vänja oss från skatfågelns repertoar.
Jag har, som sagt, aldrig hört detta förr.
Så ... vad gjorde skatan egentligen?
Sjöng den verkligen ...
Eller var det en ensam skat-mamma som längtade efter att få rå om ytterligare en ny kull skatungar när våren nu nalkas ???
Så hon satt där och övade på mjuka omvårdnadsljud, redo att ha vid hands när äggen till slut ploppar ut.
Eller lockade hon på en hane (eller han - på en hona)?
När jag vände på klacken för att gå tillbaka för att spela in serenaden, så fick emellertid skatan nog och ville inte dela med sig längre och flög iväg från mig.
Ja, vad Var det egentligen jag bevittnade för något otyg ?
Skatan är ju ökänd som "trollfågeln" och jag blir lite orolig att den försökte förtrolla mig kanske.