Äta en gång om dagen

Att du haft turen och snubblat över något som råkar vara bra betyder ju inte att gemene man ska lyssna på sig själva och sidosätta vetenskap.
Vetenskap är faktiska siffror och inte upplevda känslor.

Du kanske tycker att du mår bra av nuvarande kost men du har antagligen inte testat något som varit ännu mera optimalt om du låtit någon med större kunskap komponerat din kost i detalj efter din genetik och tarmflora som exempel.

Det är lätt att sitta och säga att jag har hittat det bästa när man inte testat något som är ännu bättre.
Finns väl ingen som skulle säga emot att man själv inte alltid vet vad som är bäst för en själv.

Jag tror att det i mångt och mycket handlar om att inte göra så stor sak av saker och ting. Att nöja sig. Att fråga sig själv om det är värt att försöka optimera allting?

För mig fungerar min metod. Vetenskapen kanske inte håller med, vetenskapen kanske har andra metoder som är mer optimala. Okej, kul för vetenskapen. Jag är inte intresserad. Min metod fungerar för mig. Och för miljontals andra som provat samma sak och vittnar om samma. Att det sedan i teorin kanske bör finnas effektivare sätt att leva, än sen? Det finns oerhört mycket effektivare sätt att driva en civilisation än med ångkraft. Likväl byggde vi vår västvärld på ångturbinen. Och när vi med hjälp av vetenskapen uppfann förbränningsmotorn så uppstod andra problem. Miljöproblem. Kanske hade det varit bättre om vi fortsatt att driva vårt samhälle med hjälp av varmt vatten?

Man gör sig en otjänst om man lägger alla sina ägg i vetenskapskorgen. Vi vet egentligen ingenting om tillvaron. Våra "naturlagar" är bara våra antaganden som för tillfället fungerar någorlunda just här och just nu. Annars hade de inte behövt revideras, vilket har skett vid flera tillfällen. Vetenskap har tyvärr blivit en religion för många. Det är synd.

Chansen är tyvärr stor att man går miste om saker som hade gjort livet bättre.
Självklart ska man försöka undvika saker som är stressigt och jobbigt, men ibland är även det nödvändigt i det långa loppet.
Säg att man jobbar med något man hatar eller är arbetslös, men pluggar 3 år där livet under den tiden inte är speciellt kul men kan jobba med något man älskar och få råd att göra saker som man alltid vilja göra så att livskvalitén höjs för ens resterande 40 år av livet.
Eller att man går ner i vikt och gör personliga självförbättringar som är jobbiga med leder till en högre livskvalité i det långa loppet.

Grejen är ju den att vetenskapen kan avslöja vad som är optimalt för just dig och inte generellt för andra människor.
Det blir som sagt lätt att vara nöjd med något när man inte känner till något bättre.
Varför testa att grilla och krydda och sedan äta köttet när man kan äta köttet rått direkt som exempel.
Att vi alltid vet som är bäst för oss själva är också åter igen naivt att tro.
Chansen är då stor att vi låter hjärnan med dess känslor styra istället för den faktiska verkligheten.
När vi har beroenden eller dåliga vanor så försöker vi själva försvara dessa även om det inte är logiskt eller bra för oss.

Tar vi din ångkraft så drevs den av kol eller ved som gjorde vattnet varmt, en primitivare variant av förbränningsmotorn med högre energibortfall.
Miljöproblemen hade knappast blivit mindre om vi varit tvungna att elda med mer kol istället för att uppnå samma energieffekt.

Vart ska man lägga sin ägg om inte hos vetenskapen?
Religion? Känslor?
Att lägga sin ägg på vetenskap är att lägga den på logik som gör allt för att rätta sig efter hur verkligheten faktiskt förhåller sig.

Måste man lägga sina ägg i någon korg? Allting handlar hela tiden om att välja. Men om man inte vill eller känner syftet med att välja? Om man helt enkelt inte bryr sig? Exempelvis i mitt fall, jag har hittat en metod som håller för mig och där slutar jag bry mig. Det är inte intressant att försöka förädla eller förbättra, att "optimera". Förtjänsten är helt enkelt inte värt ansträngningen.

One meal a day är ett bra sätt för många att kontrollera sitt näringsintag i en värld där allt finns i överflöd. Det finns flera hälsoaspekter med metoden. Det räcker. Nöj dig. För så viktig är inte den enskilda individen att allt den tar sig för måste vara optimalt. För majoriteten av oss mediokra människor kommer mediokra lösningar att vara tillfyllest under våra mediokra liv. Och om vi vinner eller förlorar något år; tja... Spelar det någon roll om du blir 88 eller 89?

Nej man kan gå igenom livet utan att bry sig men för mig låter det innehållslöst.
Sedan hur vet du att förtjänsten inte är värt ansträngningen om du inte gjort resan?

Säger inte att en måltid per dag skulle vara dålig då vad man äter och hur mycket av allt är av större betydelse.
Sedan ja man kan välja att leva mediokert men jag hade personligen inte valt det när det finns andra alternativ.

Men tar vi kosten så handlar det om vanor som måste brytas och att man känner inte till något bättre.
Man kan lära sig alternativ som smakar bättre och som man mår bättre av.
Ofta räcker det med att man testar något nytt recept eller råvara så har man påbörjat en förändring till det bättre.
Att lära sig nya saker är aldrig något negativt utan vad som driver oss framåt och förhindrar oss att stagnera i livet.

Hur vet man att det inte är skönt att bryta benet? Jag har aldrig brutit benet. Däremot kan jag föreställa mig.

Då är vi vid vad någon annan skrev i tråden tidigare, " - ja, det är klart att det går men det är inte rätt".

Din åsikt är irrelevant. Vetenskapen är irrelevant. Om jag provar en sak och den fungerar så räcker det, även om jag möjligen i teorin skulle kunna tjäna någon procent mer genom att göra helt annorlunda.

Det finns inget att förakta i att ligga i mellanskiktet. Medioker är helt enkelt att vara gott nog, när man uppnår ett acceptabelt resultat sett till ansträngningen när man helst sysslar med annat och bara vill att skiten ska funka. Och för det fungerar en måltid om dagen prima. Oavsett vad vetenskapen för stunden hävdar.

Vetenskapen kan ta sig i röven.

Ja du kan föreställa dig men du kan ju inte avgöra huruvida det var värt ansträngningen eller inte när det gäller en små sak som kost.

Haha så vetenskapen är irrelevant, okej då tror jag inte vi kommer längre i den här diskussionen.
Vill du vara på den nivån där så länge saker ''funkar'' så är man nöjd med tillvaron.
Träffat den typen av vanemänniskor och jag är inte avundsjuk på dessa människors liv om vi säger så.
Men eftersom dessa människor inte vet om något bättre så går det ju ingen nöd på dom heller.

Jag har inte argumenterat emot en måltid om dagen då vetenskapen säger att fasta är bra och naturligt.
Däremot så betyder kosten och hur mycket man äter mer än huruvida många måltider man äter ett per dag.
När jag skriver kost så betyder det inte frekvens på hur ofta man äter utan vad äter om du har missat det.

Perfekt. Det vore en lättnad om du slutade svara mig. För då behöver jag inte svara tillbaka.

Jag har haft stora vikt problem i hela mitt liv (har fortfarande det). Jag provade detta men det slutade med att jag vräkte i mig så mycket att jag blev illamåendet. Annars åt jag för lite och var snurrig. Det kanske fungerar för vissa men fan inte för mig tyvärr

Att gå ner i vikt handlar om aptiten.
Protein minskar aptiten mer än den näring protein innehåller.
Fett minskar aptiten lika mycket som den näring fett innehåller.
Kolhydrater minskar aptiten mindre än den näring kolhydrater innehåller.

För mig fungerar inte OMAD. De sista timmarna innan jag äter min måltid är extremt ansträngande för mig. Så då kan jag lika gärna fasta helt och hållet i några dagar och låta kroppen och sinnet gå in i svältläge istället för att väcka upp aptiten igen varje dag.

När jag hade magsår gick jag ner i vikt. Mitt magsår fungerade så att om jag intog horisontalläge fick jag extremt ont efter en timme, om jag hade någon mat i magen överhuvudtaget. Så jag åt mitt sista mål vid två-tre tiden på eftermiddagen och njöt av att gå och lägga mig hungrig med kurrande mage, eftersom det gjorde mig trygg i att inte vakna med fruktansvärd smärta en timme senare. Nu när jag inte har magsår längre så är det inte alls kul att gå och lägga sig hungrig så den här bantningsmetoden fungerar inte längre för mig.

Poängen med OMAD eller 16/8 är att du under dygnets inte-äta-period ska göra av med mer kalorier än vad ökad aptit kan kompensera. Visst, man kan äta mindre än man ville vid varje måltid. Men OMAD och 16/8 är istället ett försök att gå runt och vara hungrig på riktigt under några timmar och sen äta sig mätt. Personligen fungerar det här ok och innebär att jag äter mitt sista mål mat vid fem eller sex på eftermiddagen och sedan skippar frukost. Och är medveten om att jag ej bör kompensationsäta vid lunch. Om jag kan välja lunch så ser jag till att äta linser istället för ris eller någonting sånt, för att bota aptiten mer än jag får i mig kalorier.

Jag har också en vän som brukade vara våldsamt överviktig. Han fastade under en längre period och gjorde sig av med sina extra kilon med ren svält. Har fördelen att det är avgränsat, när man fastar/svälter så koncentrerar man sig på det. Visst, man mår pyton, får huvudvärk, mår konstigt. Men man slipper försöka göra någonting så svårt som att gå ner i vikt i vardagen, när man har så mycket annat att oroa sig för och lösa och fixa. Aptiten fungerar också så att den är som vildast och mest oresonlig just när du smält all mat från din förra måltid. Om du fastar under en längre period blir det bara en dov, molande otillfredsställdhet.

Hursomhelst, kom ihåg att aptiten är central när du försöker gå ner i vikt.