Klassbyte?

Jag hade konfronterat idioten och sagt rakt i ansiktet att han kan dra åt helvete.. Sen hade jag till och emd gått kvar i samma klass bara för att visa men sån är ju jag haha.
Att byta skola känns som en chansning, tänk då att du ska komma ny in i en antagligen ganska samnsvettsad klass och risken finns ju att du sitter själv där.
Din vardag är ju bara en termin till..

Skit i den där jävla idioten till kille som beter som en jävla idiot. Fattar att det är svårt när man går i samma klass givetvis.

Jag var i din sits fast på högstadiet. Hade inga kompisar i min klass whatsoever. Hade en kompis i en parallellklass som jag umgicks med på rasterna och knappt det. Var riktigt jävla nere de tre åren.

Jag funderade på att byta klass i åttan, när jag hade ett år kvar. Av olika anledningar, som jag knappt kan komma ihåg längre, blev det inte så. Ett argument en lärare framförde var att mina betyg kunde bli mycket sämre eftersom ingen annan lärare kände mig som elev.

Såhär i efterhand tror jag inte min situation blivit bättre av att jag bytt klass. Men det är olika för alla.

Jag skulle säga att det är hugget som stucket faktiskt. Finns ju inga garantier för att det skulle funka bättre i en annan klass - å andra sidan finns det ju inget som tyder på att det skulle bli bättre i den klassen du går i nu heller.

Problemet är ju framför allt att det är sjukt svårt att ta sig in i en ny grupp människor som redan känt varandra i två år. Om man då inte är socialt kompetent eller har väldigt dåligt självförtroende kan det ställa till problem. För mig löste det sig på gymnasiet, trots att jag var väldigt blyg och nere, just för att ingen kände någon då så man var tillbaka på noll.

Sedan också betygen, det kan bli svårt att börja om även på biten eftersom även lärarna måste lära känna dig och vad du kan osv.

Å andra sidan, känner du dig lugn med ovanstående bitar och verkligen är peppad inför att byta klass - gör det. Fanimej bara gör det. Så länge du inte tror att dina betyg kommer hamna i skiten så byt vafan. Det kan ju knappast bli värre? Tänker jag. Kan ju också bli väldigt mycket bättre.

Sedan tänker jag också att fritidsaktiviteter är en jävligt bra grej. Och även senare (NÄR du pluggar vidare) finns alla möjligheter i världen att skaffa bra kontakter där.

Jag mådde verkligen inte bra när jag var ensam i skolan, hade ångest de första veckorna på gymnasiet också. Men sakta men säkert blev saker och ting bättre. Så slutligen: det kommer bli bra. Jag är övertygad om det, så länge du har viljan och drivet. Vilket du verkar ha eftersom du vill byta klass. Kör på för fan. Tappa inte den glöden du verkar ha nu.

Gött att du gymmar såpass mycket. Kanske du kan prova att höra med någon av de övriga 5 om de vill köra ett gympass?


Inflikar på din och Flodiis konversation. Jag tycker verkligen att du ska satsa på att hitta någon fritidssysselsättning istället för att flytta. Med en fritidssysselsättning kan du ändra din vardag som du inte står ut med. Det gäller fritiden men det kommer även förändra tiden under skoltid. Hur? Jo, bättre självförtroende och minskad strävan efter att få socialt utbyte av klasskompisar.


Vad gäller fritidssysselsättningar kan du välja och vraka. Vi antar att du börjar med squash. Du märker sedan att du får mindre socialt utbyte och mindre nya vänner än du vill. Då börjar du med dans istället, som råkar vara kvinnodominerat.

Frågar någon från squashen varför du slutar kan du bara säga någonting i stil med: Mmmja squash var inte riktigt för mig. Samma med dansen. Sedan leta vidare. Eller så råkar squashen/dansen vara nyckeln du behöver.

Nja, jag är nog mer intresserad av ett klass byte isf, känner en som känner massa i klassen jag ska börja i och det kan ju hjälpa mig lite. Han säger att klassen är as bra och alla är snälla, min sociala kompetens är inte as hög just nu med tanke på att jag bara träffar människor som jag helst inte vill umgås med, men det kanske är ganska är lätt upptränat, har dessutom vart väldigt social innan jag börja må riktigt dåligt. Frågan är hur stor chansen är att jag kommer till klassen, är så positiv som möjligt,trevlig mot alla och försöker vara lite skämtsam och att jag blir utstött? Det brukar väll endå alltid finnas 1 som är lite sympatisk och försöker hjälpa en lite?

Känner också så, det är inte mycket som kan bli sämre, och det är så mycket som kan bli så mycket bättre. Det sociala har jag förlorat lite på det senaste men det kan man ju öva upp som allt annat, just nu är det väll lite lättare sagt än gjort, självkänslan är inte på topp kan man ju säga, men inte dålig heller. Om jag gör det och det går som jag vill kommer jag tacka mig själv som fan för det. Går jag kvar i klassen nu utan ändring och inte får någon ny kompis kommer jag nog att ångra mig, chansen är så jävla liten att hittar ett umgänge som jag trivs med där jag är nu va.

Ärligt talat prioriterar jag mitt välmående före skolan nu är så fruktansvärt trött på att må dåligt, menar inte att jag skiter i den helt och hållet men ett E i varje ämne nöjer jag mig med nu, läser upp på konvux när jag mår bättre istället.

Jag både håller med och inte håller med ang betygen. Plugghästar ftw! Men sen såklart är det olika för alla. Jag la allt krut på skolan och mådde bajs. Dina betyg kanske rentav blir bättre ifall du ger en ny klass en chans? Det ena behöver inte utesluta det andra.

I övrigt är jag på din sida. Om inget kan bli sämre och du mår väldigt dåligt nu så gör något åt det. Vafan är livet värt om man ska behöva må dåligt om man ändå ser lösningar på problemet. Kan ju i bästa fall leda till att du hittar vänner för livet.

Satsa på att gå in för det (om du gör det) försök vara social och snäll och trevlig så kommer det gå skitbra

Ja, det kan faktiskt leda till riktigt bra saker