Citat:
Ursprungligen postat av
Nix-registret
Det skavde mellan den människotyp som engagerade sig i partiorganisationen och den människotyp som stöttade partiet. De kunde samsas när partiet mest var en lös idé om att protestera. När den ursprungliga energin var förbrukad återstod en partibyråkrati bestående av proto-woka företagsvärdegrundsmänniskor och f.d. väljare som fick kväljningar av att ens behöva tänka på såna människor och deras idéer om en inkluderande miljö.
Mitt intryck är att miljön blev ohederlig och förljugen, så att de få som inte passade in i vare sig den allmänna anarkismen hos väljarbasen och det du kallar den " proto-woka företagsvärde"-grunden i partiledningen klämdes mellan sköldarna och for personligen illa av hela äventyret.
Generellt om Piratpariet skulle jag vilja säga:
Synd på en så rar ärta.
Det händer så många underligheter i världen, och ibland har jag undrat om Piratpartiets demise inte var avsiktlig, så att de motsättningar du beskriver kanske inte skapades av, men väl aktivt underblåstes av yttre krafter. Krafter som inte var bekväma med en organiserad rörelse mot övervakningssamhället. Gudarna skall veta att det fanns sådana krafter, med stor makt dessutom.
Men jag finner tröst i Sigmund Freuds ord:
Förnuftet röst är svag, men den ger sig aldrig. Det kan inga värdegrunder grundade i fiktioner och inga strategiserande agent provocateurs i världen ändra på.
Och förnuftets röst säger, att Piratpatiet hade i stort sett rätt, såväl när det gällde upphovsrätten som om övervakningssamhället. Och kanske allra mest i hur det ena fungerade som en vehikel för det andra, vilket var deras unika bidrag till förståelsen av världen.