Örnen; fåglarnas sista utpost innan kattdjuren tar över?

I tidernas begynnelse rådde ett fullständigt ekvilibrium mellan arterna på vår planet. Rovdjur jagde växtätare och de djur som inte anpassade sig efter rådande klimat dog ut. Naturen var ett självspelande piano i det avseendet tills människan kom. Människan kände sig otillfreställd och ibland ensam och skaffade "husdjur". Jag skall inte debattera kring hurvida det är sunt eller inte att lägga energi, pengar och kärlek på något som stryker omkring på golven med lite päls och kräver uppmärksamet när det behöver näring. Hur som helst kan vi alla fall konstatera att just katter inte är den vassaste kniven i djurrikets lilla bestickslåda. Liten, lättjagad och numera helt fråntagen sina naturliga instiker kring jakt och flykt. I bästa fall fångar de nån gammal cancersjuk ekorre eller lyckas rymma från en backande Fiat Punto.

Människan har emellertid skyddat katterna, hållt dem varma och gödda i våra hem. Ibland släpps dem ut men har inte svårare att komma in i det skyddande hemmets vrå än att de behöver krafsa på ytterdörren. Medan katterna är ute på sina räder passar de på att ställa till med ofog och rackartyg. Förutom att de läcker urin över rabatter och sandlådor passar de på att fånga en intet ont anande blåmes eller sädesärla.

I det stora hela är katternas jagande av fåglar inget problem i och med att det ingår i djurrikets hierarki men vi har rubbat den hierarkin. Nu till pudelns kärna, jag misstänker att fåglarna tröttnat. De har tröttnat på att bli behandlade som djurrikets andra klassens medborgare. De har sett oss vurma om katterna under lång tid nu och ställt sig frågan: "När är det vår tur? När kommer fåglarna bli ett respekterat husdjur igen och när får vi värme och foder i tillsynes outsinliga mängder?"

De har länge hållit sin ilska inombords, fåglar är ett fredligt djur, ett klokt djur. De är kända inom djurriket för att vara tålmodiga och erfarna. Fåglar har funnits sedan juraperioden och har sedan dess skapat sig ett gott rykte i djurriket. Men vi människor har lyckats fått dessa djur ursinniga av hat. Se in i ögonen på en passerande gråsparv och det råder inga tvivel.

Medan katterna skyddats av oss har blåmesar och kolstastar fallit offer för katternas illgärningar. Utan att ifrågasätta något har vi släppt in katterna i våra hem efter de härjat i en territoriell utrotning av fåglar på sin gård. Och inget har kunnat hota katten tills nu...

Bevingade Hämnare

Länge låg småfåglarna och de större rovdjursfåglarna i fejd, men hatet till katten verkar ha förenat dem i en stor kraftsamling som jag tror vi kommer få se bevis på kommande sommar. Örnarna som länge hållt sig undan allmänheten genom att chilla i nästen i de djupaste fjällen kommer nu till alla småfåglars undsättning. Överallt där katter befinner sig riskerar de att höra en kungsörns mäktiga skrik innan de ser en skugga svepa ner över dem och skoningslöst rycka dem till ett bo i en tall. Det kommer bli ett slag i bibliska proportioner när de majstätiska rovfåglarna gör entré för att slå tillbaka mot huskatterna. Det har redan börjat.

http://st.nu/medelpad/soraker/1.2555...-familjekatten

http://st.nu/medelpad/soraker/1.2615...-inte-attacken

Jag misstänker att man i sommar kommer kunna njuta av en bit grillat kött på altanen samtidigt som man bevittnar en scen ur djurrikets svar på "Sagan om ringen" Det kommer flyga tassar och päls överallt och örnskrik kommer överrösta barnens glada sång från grannens studsmatta.

Vad tror ni, kommer vi få se en fullskalig attack från örnarna inom en snar framtid, och vad innebär det isådanafall för blåmesar och andra småfåglars säkerhet? Tror ni katterna har något att slå tillbaka med när en pilgrimsfalk dyker i 500 km/h mot en naiv nakenkatt på grönbete?

Dela med er!

Självklart är allt som du säger sant, och pilgrimsfalkarna kommer växa sig större, ungefär 5 ggr deras nuvarande storlek och attackera i 500 km/h. Tack, nu är jag förberedd när de anfaller...

Så värdelösa är inte tamkatter, kompisens katt (tror det är en Maine Coon) formligen slaktade en räv som försökte anfalla den. Såg ut som att räven blivit körd i mixern efteråt...

Pilgrimsfalkar toppar snarare 200km/h vid störtdykningarna än 500km/h.

För övrigt, vad har du rökt nu ikväll?

Det fungerar inte riktigt så, då djur inte kommunicerar med varandra och bildar samhällen. En örn vet inte ens att den är en örn, den bara gör.

Klockrent inlägg, vad tog du före du kom fram till det här? Du har helt fel för övrigt.

Du har helt rätt, katterna kommer få ett riktigt jävla hundår.

Och vem vet, vi kanske står på tur!

Där tar du fel, stora fåglar kan ofta leva likt en människofamilj... Korpen t,ex lever hela sitt liv med samma partner.

Om du mot förmodan är allvarlig så kan jag meddela att du har fel i det mesta av dina utgående premisser. Redan första meningen är som att dra naglarna mot en griffeltavla för en biolog. Usch!

Lite statistik: I sverige finns (data för 2006) ca 1.5 miljoner katter, knappt en miljon hundar och ca 3-400 000 burfåglar som sällskapsdjur.

Påverkar då katterna fågelfaunan i Sverige? Svaret är nej. Det har gjorts underkningar av detta vid Lunds Universitet och man uppskattade då att Sveriges katter tar någonstans mellan 10 och 20 miljoner fåglar varje år. Det kan ju tyckas vara mycket, men det ska då sättas i relation till att det varje år dör i storleksordningen 300 miljoner fåglar i Sverige. Man kan dock möjligen tänka sig att det i vissa villaområden med mycket katter kan vara större andel av ffa ungar på sensommaren som tas av katter, men på det hela taget har katter ingen betydelse för populationstrender hos småfåglar. Rovfåglar tar tex betydligt fler fåglar.

Att våra stora rovfåglar emellanåt tar katter (och hundar) händer så klart och har skett i alla tider, inget konstigt med det. De tar för övrigt även vår "naturliga" katt, lodjuret.

Så summa sumarum så är det inget nytt eller konstigt med dina observationer och de slutsatser du drar från dem är felaktiga.